Johanna Hamra kombinerar studier med ideellt arbete som tränare för parasimning

Träna parasimmare på tävlingsnivå och dessutom studera på gymnasiet med utmärkt resultat – fungerar det? Ja, det är Johanna Hamra ett exempel på. Men det är inte utan intensivt arbete och en djup passion. Möt Europaeleven som vill göra skillnad för människor, hjälpa dem att övervinna sina svårigheter, och göra världen till en bättre plats.

I skrivande stund tar Johanna Hamra studenten från Europaskolan Strängnäs. Men under hela gymnasietiden har hon kombinerat studierna med ideellt arbete – dessutom med framgång inom bägge två.

Johanna är nämligen tränare för parasimningen i Södertälje simsällskap. Parasimning är simning för personer med antingen rörelsehinder, utvecklingsstörning eller synskada. Gruppen Johanna är ansvarig för ligger dessutom på tävlingsnivå!

I en intervju berättar Johanna om sitt ideella arbete och vad hon själv lärt sig av sina parasimmare, med all från utmaningar (som hon älskar) till tålamod, respekt och vikten av att vara äkta.

Läs och bli inspirerad av Johanna Hamras kloka ord!


Intervju med Johanna Hamra från Europaskolan Strängnäs

Hur väcktes ditt intresse för att jobba med parasimning?
– Jag har alltid varit fascinerad över de individer som har det lite svårare men ändå lyckas med att uppnå sina mål. Parasimmare är sådana individer. De har antingen fysiska eller psykiska hinder men det stoppar dem inte att tävla, träna och utvecklas. Då insåg jag att jag vill vara en del av paravärlden. Jag vill vara den som stöttar och vägleder när de upplever att allt är för svårt, för att jag vet att de också har möjligheten att lyckas.

Gruppen du är ansvarig för ligger på tävlingsnivå. Hur gör du för att kombinera detta arbete med dina studier?
– Det är inte lätt om jag ska vara ärlig. Tävlingar på helgerna och träningar 3 gånger i veckan, det kräver en hel del planering. Jag som elev och tränare måste kunna prestera på “elitnivå” både i skolan och på poolkanten. Ibland blir det så att jag måste vara ledig från skolan för att åka med på tävlingar och då gäller det att ha framförhållning. Jag bör veta om när jag kommer att vara frånvarande och vad jag missar i skolan så att jag hinner ta ikapp det senare.

Berätta om en typisk dag i ditt liv, hur är den upplagd?
– Jag går upp runt 06.00-tiden på morgonen, beroende på när jag börjar i skolan. Jag gör mig i ordning och åker till tågstationen. Eftersom jag bor i västra delen av Södertälje tar det tid att ta sig till tågstationen som är i södra delen och sedan till skolan. Jag tillbringar en heldag i skolan och sedan åker jag hem. Då har jag cirka 2 timmar på mig innan träningen börjar. Jag hinner äta mellis och plugga. Sen åker jag till träningen, för att få ihop det med min egna träning brukar jag vara med i simmarnas landträning och köra styrka med dem. Träningen pågår till 20.00 och därefter åker jag hem, äter middag och går till sängs.

Hur har ditt arbete med parasimning påverkat din personliga utveckling och din allmänna syn på livet?
– Jag har utvecklats otroligt mycket som individ. När man jobbar med människor som har Downs syndrom, utvecklingsstörningar, fysiska hinder osv, då krävs det oerhört mycket tålamod och tydlighet. Det har jag tagit med mig till omvärlden. Jag har fått en annan förståelse för livets olika svårigheter och en stor respekt för människor i helhet, för det är så mycket som gömmer sig under ytan. Människor kan vara otroligt duktiga på att dölja saker och då handlar det om att visa respekt för alla.

Vad har du själv lärt dig av de personer som du tränar?
– Jag har lärt mig allt från teckenspråkskommunikation till att kramas längst. Jag har lärt mig att vara tålmodig, tydlig, kramgo, lugn, överaktiv, men det viktigaste jag har lärt mig är att vara äkta. Dessa människor känner av alla olika känslor även om man försöker hindra dem, i deras ögon är man bara äkta. Det är inte fel att visa sina känslor till människor runt omkring och ibland kan det faktiskt vara nyttigt. Jag har lärt mig att tänka outside the box. Hur jag ska kunna coacha med alla mina kroppsdelar i full funktion till en simmare som kanske inte har samma funktion. Samtidigt kunna kommunicera på rätt sätt i en stökig miljö? Det är mycket små utmaningar som man ställs för, vilken tur att jag är en som älskar att utmanas!

Har du haft nytta av det ideella arbetet i dina studier? I så fall hur?
– Ja självklart! Mycket kring det ideella arbetet handlar om planering och struktur. Det har jag utnyttjat i mina studier, tydliga strukturer och planeringar ska det vara för att jag ska kunna lyckas i plugget. Samtidigt har jag haft det så mycket lättare att tala inför klasser på grund av min dagliga arbetssituation. Att stå i en stökig miljö, med vatten och andra simmare runt omkring, samtidigt som man ska kommunicera med personer som har nedsatt hörsel och koncentrationssvårigheter med hjälp av teckenspråk och ansiktsuttryck, gör det lättare att tala inför människor som vistas i lugnare miljöer. Mitt ideella arbete har gjort mig väldigt bekväm i alla omgivningar med alla sorters människor. Jag vet att jag gör en nytta någonstans, hos någon. Det har motiverat mig i mina studier för att senare kunna göra mer nytta för någon annan.

Vad har du för råd till andra elever som vill satsa på både studier och ideellt arbete?
– Mitt råd till de som vill satsa på att kombinera studier och ideella arbeten, är ganska konkret, just go for it! Man växer otroligt mycket som individ, man bidrar till ett bättre samhälle både på individuell nivå och samhällsnivå och samtidigt får man med sig upplevelser som man aldrig kommer glömma. Det är lätt att fastna i allt som har med studier att göra, man är så insatt på att utbilda sig att man glömmer att utbildning inte bara sker bakom skolbänken. Ett ideellt arbete är aldrig något man ångrar. Självklart är det viktigt att kunna planera, det är inte omöjligt att få det att funka men det kräver tålamod och struktur. So just go for it!

Nu tar du studenten. Hur ser dina planer ut efter det – både närmast och inför framtiden?
– Efter studenten kommer jag plugga vidare. Jag vill fortsätta jobba med människor både inom idrott och i andra situationer. Jag är inte riktigt säker på vad jag vill göra men jag är säker på att jag vill vara en del av människors liv, jag vill påverka och jag vill göra en skillnad. Kanske står jag som fysioterapeut med nåt landslag inom para, kanske står jag som psykolog och diagnostiserar unga, kanske står jag som en ledare någonstans. Vägarna är många och beslutsångesten är stor, men att förändra världen, det kommer jag definitivt att göra.

Stort tack för dina tänkvärda och inspirerande svar, Johanna. Vi gratulerar till studenten och önskar dig varmt lycka till med allt i framtiden!