Hur såg gymnasieskolan i Strängnäs ut från mitten av 1600-talet till mitten av 1800-talet? Vilka var det som studerade på gymnasiet under den tiden? De frågorna, och många fler, hoppas Gunnar Elworth, lärare på Europaskolan Strängnäs, kunna besvara i sin licentiatavhandling som ska vara klar senast 2028.
Gunnar Elworth, lärare i historia och svenska på Europaskolan Strängnäs.
Gunnar är lärare i historia och svenska på Europaskolan Strängnäs. Han växte upp i Nynäshamn och flyttade till Strängnäs 2004. Redan året efter började han undervisa på skolan. Däremellan hade han hunnit med en sväng till Uppsala för studier.
– Det är ordning och reda här. Jag och mina kollegor kan fokusera på att undervisa och det skadar inte att det sker i den här miljön. Just nu sitter jag och tittar ut på Domkyrkan och Roggeborgen, säger Gunnar under intervjun.
Europaskolan Strängnäs campusområde, och all den historia som ryms runt Domkyrkoberget, är givetvis mumma för en historienörd. Kombinationen av ett grundmurat intresse för historia och rollen som gymnasielärare är antagligen väldigt lämplig när du bestämmer dig för att skriva en licentiatavhandling om gymnasieskolan i Strängnäs för flera hundra år sedan.
– Jo så är det nog. Det finns inte särskilt mycket information att hämta om vilka eleverna var, vilken bakgrund de hade och hur deras hemförhållanden såg ut. Jag kommer att göra nedslag under 1600- till 1800-talet och försöka hitta kopplingar mellan vilka som gick på gymnasiet och från vilka socioekonomiska förhållanden eleverna kom från, förklarar Gunnar.
Hans doktorandtjänst är knuten till historiska institutionen på Uppsala universitet. En så kallad licentiatavhandling är en ”halv doktorsavhandling”, enligt Gunnar. Målsättningen med forskningen är att han ska bli utnämnd till lektor på Europaskolan Strängnäs.
– Jag vill undersöka trender, tendenser och utvecklingen av den svenska gymnasieskolan under den aktuella perioden. Genom att addera den socioekonomiska aspekten vill jag beskriva vilka eleverna var, vilken bakgrund de hade och vad de gjorde av sin gymnasieutbildning.
Någon jämställdhet med dagens mått går det inte att tala om under den aktuella perioden. Gunnar menar dock att Sverige på den här tiden, relativt sett sina nordiska grannar, kunde se många bondsöner i gymnasieskolan.
– Så var det ju, det vill säga att det var sönerna som fick studera vidare, inte alla så klart. Cirka 10 – 15 procent av studenterna vid universiteten kom från bondehem. Hur stor andel av dem som läste på gymnasiet och som kom från bondehem är en sak som jag kommer ta upp i min undersökning, om än begränsat till endast ett gymnasium, det vill säga det i Strängnäs, förklarar Gunnar.
Han är ödmjuk inför att han inte med säkerhet vet vad han kommer att hitta eller om det går att fastslå några tydliga mönster i hur gymnasieskolan i Strängnäs utvecklades under drygt 200 år. Som tur är har han tiden på sin sida då avhandlingen ska vara klar om tre år.
