Intervju med David Ersmarker,
före detta elev på Europaskolan Strängnäs
Namn: David Ersmarker.
Program och klass på Europaskolan Strängnäs: Europaprogrammet, klass EF1–EF3.
Avgångsår: 1999.
Jobbar med i dag: Bolagsjurist.
Bor: I Stockholm.
På fritiden: Musik, racketsport, sommarstuga, mat och dryck.
Bästa film: Dancer in the Dark.
Bästa bok: On the Road – Jack Kerouac.
Motto: –
Hej David!
1. När gick du på Europaskolan Strängnäs och vad läste du för program?
– Jag läste Europaprogrammet 1996–1999.
2. Varför valde du just Europaskolan Strängnäs?
– När jag gjorde mitt gymnasieval hade bara några få år gått sen friskolereformen som alls möjliggjorde fristående skolor av Europaskolans typ, skolan hade inte ens funnits i två år och ingen klass hade ännu tagit studenten. Jag bodde i Strängnäs och tror jag lockades av just det nya och annorlunda, ett alternativ till det som alltid funnits, med vad jag såg som en inspirerande miljö med en internationell inriktning.
3. Vad gjorde du efter gymnasiet?
– Efter militärtjänst som musiksoldat flyttade jag till Bryssel för att plugga franska och jobba under ett år. Därefter läste jag juridik i Göteborg med kortare sejourer i London och Montreal, för att 2006 flytta till Stockholm där jag bott sen dess.
4. Vad gör du i dag?
– Jag jobbar som bolagsjurist på en FinTech-startup som jobbar med en lösning för mobila betalningar. Tidigare har jag arbetat på ett större finansteknikbolag som utvecklar tjänster för derivatmarknaderna, och dessförinnan var jag ett par år på affärsjuridisk advokatbyrå.
5. Hur minns du din tid på Europaskolan Strängnäs?
– Som en bra tid! Jag upplevde en stark gemenskap, kanske sprungen ur den lilla skala skolan hade vid den här tidpunkten. Det fanns en närmast entreprenöriell känsla av att vara med och bygga upp någonting nytt, skapa sina egna traditioner och ha inflytande över sin skolgång. Jag upplevde också lärare som exempelvis Fredrik Lundgren, som jag förstått senare haft flera andra roller inom Europaskolansfären, som inspirerande i att de kombinerade höga krav med ett oerhört starkt förtroende för oss elever. Vi behandlades som vuxna och förväntades ta ansvar men det var också självklart för dem att vi skulle komma att klara av de höga krav som ställdes.
6. Något särskilt minne som sticker ut?
– Första och sista dagen. Nervös förväntan där allt var nytt – klasskamrater, lärare, skolmiljö och i princip själva skolan. De sista minuterna innan utspring på studenten – i trappan i ”gula huset” vid Ångbåtsbron – en sorts euforisk förväntan jag undrar om jag någonsin upplevt sen dess.
7. Vad har tiden på gymnasiet betytt för din framtid?
– Det fanns hos skolans grundare Jan Peterson en tanke om vikten av den ”klassiska bildningen”, inte i form av utantillkunskap och katederundervisning utan i form av en bred kunskapsbas rotad i såväl historia som nutid som möjliggör förståelse för samhället, varandra och andra. Dessutom uppfattade jag en idé om att man måste förstå det traditionella och klassiska för att kunna ifrågasätta och förändra det när så krävs. Dessa tankar värderar jag högt. (Därtill kan jag fortfarande identifiera doriska, joniska och korintiska kolonnordningar!) Dessutom byggde jag flera relationer under min tid på Europaskolan som jag har kvar än i dag och som betyder mycket för mig.
8. Vad skulle du vilja ge för råd till nya elever som ska börja på Europaskolan?
– Att lyssna på, men inte blint lita på, goda råd? Och stressa inte ihjäl er! Livet är långt, man hinner ändra sig många gånger och det blir inte alltid som man tänkt sig, men ofta ganska bra ändå. Bygg relationer, de kommer vara värda mycket i både nära och mer avlägsen framtid.
