{"id":9930,"date":"2018-12-20T14:00:04","date_gmt":"2018-12-20T13:00:04","guid":{"rendered":"https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/?p=9930"},"modified":"2019-01-11T14:00:24","modified_gmt":"2019-01-11T13:00:24","slug":"jullasning","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/jullasning\/","title":{"rendered":"Jull\u00e4sning"},"content":{"rendered":"

I st\u00e4llet f\u00f6r boktips bjuder jag denna g\u00e5ng p\u00e5 lite jull\u00e4sning \u2013 en egenh\u00e4ndigt skriven novell som passande nog utspelar sig vintertid.<\/p>\n

Trevlig l\u00e4sning och god jul, \u00f6nskar<\/em>
\nSofia Engstr\u00f6m, l\u00e4rare i svenska och historia<\/em><\/p>\n

\"\"<\/h3>\n

Rasputin 1916<\/em><\/h3>\n

Sn\u00f6n for likt vassa projektiler i motvinden, hon blundade och drog upp den bl\u00f6ta yllehalsduken som ett visir. Allt var vitt. Det var en isig vit v\u00e4rld. Vindens kraft d\u00e4mpades av de bomullslika inb\u00e4ddade konturerna och hon kunde h\u00f6ra sina anstr\u00e4ngda andetag d\u00e4r hon k\u00e4mpade sig fram l\u00e4ngs gatan. Hon m\u00f6tte ingen \u2013 hon var ensam i vinterlandet.<\/p>\n

Vid korsningen hade vinden bl\u00e5st upp vallar av bl\u00e5skimrande sn\u00f6. D\u00e4r, som en fyr i m\u00f6rkret, l\u00e5g caf\u00e9et. Rasputin 1916 <\/em>stod det i guld p\u00e5 den gamla svarta j\u00e4rnskylten som sv\u00e4ngde och vaggade ovanf\u00f6r d\u00f6rren. F\u00f6nsterna kastade ett inbjudande varmt gult sken mot henne, mjukt och b\u00f6ljande \u2013 d\u00e4r inne i det livmoderslika trygga innand\u00f6met v\u00e4ntade hennes lilla bord. Hon drog upp den tunga tr\u00e4d\u00f6rren och m\u00f6ttes av en varm pust av v\u00e4lbekanta dofter.<\/p>\n

\u2013 En kanna Earl Grey och en vaniljbulle, honung och mj\u00f6lk som vanligt.<\/p>\n

Hon sneglade in i den skumma lokalen, hennes f\u00f6nsterbord var ledigt. P\u00e5 borden lyste v\u00e4rmeljusen och en mjuk s\u00f6mning jazz ackompanjerande caf\u00e9flickans klirrande med porslinet.<\/p>\n

\u2013 Det \u00e4r v\u00e4ldigt lugnt i dag. Den unga flickan med de runda glas\u00f6gonen log mot henne och r\u00e4ckte fram brickan. Det ska tydligen bli v\u00e4rre i natt, stormen allts\u00e5. L\u00e4gg m\u00f6ssan p\u00e5 elementet s\u00e5 torkar den, hon nickade mot den r\u00f6da sn\u00f6bl\u00f6ta m\u00f6ssan. Det droppade p\u00e5 det slitna stengolvet.<\/p>\n

\u2013 Okej, tack. Hon hade inte n\u00e5gon lust att kallprata i dag och tog sin bricka, sakta gick hon till f\u00f6nsterbordet och satte sig. Hennes bord.<\/p>\n

Chet Bakers My funny<\/em> Valentine <\/em>smekte hennes sinnen och fick henne att rysa till av v\u00e4lbehag. Hon l\u00e4ppjade f\u00f6rsiktigt p\u00e5 det rykande teet och k\u00e4nde hur den vinterfrusna kroppen slappnade av medan blicken f\u00f6rlorade sig i den sn\u00f6iga v\u00e4rlden utanf\u00f6r det frostinramade f\u00f6nstret. Hon kunde k\u00e4nna sitt Jag och sina innersta tankar \u2013 hur de tr\u00e4dde fram i bruset och mojnade inom henne. D\u00e4r var hon \u00e4ntligen och henne mjuka \u00e4ndl\u00f6sa tankeg\u00e5ngar dansade med ljusl\u00e5gan p\u00e5 bordet. Hon var omsluten av v\u00e4rme och p\u00e5 hennes bleka l\u00e4ppar krusade sig ett lyckligt leende.<\/p>\n

N\u00e4r det inre lagt sig tillr\u00e4tta i vaggvisan som de stillsamma caf\u00e9ljuden skapade gr\u00e4vde hon fram sin bok ur v\u00e4skan, en novellsamling av Silvina Ocampos. \u201dLas vestiduras peligrosas\u201d, hon b\u00f6rjade l\u00e4sa stilla och f\u00f6rsiktigt. Efter varje l\u00e4st stycke stannade hon upp, tog sin tekopp och l\u00e4t blicken vandra ut mot sn\u00f6yran. Artemia, t\u00e4nkte hon, Artemia \u2013 som en \u00e5kallan mot de vita rymderna utanf\u00f6r f\u00f6nstret.<\/p>\n

Mitt i det fj\u00e4rde stycket st\u00f6rdes hennes tankegl\u00e4dje av att den stora caf\u00e9d\u00f6rren \u00f6ppnades \u2013 kall luft och sn\u00f6 yrde in i vestibulen och in tr\u00e4dde en liten man, ihopkrupen och p\u00e5p\u00e4lsad med ett vitt sn\u00f6lager som en extra rock. Hon sneglade \u00f6ver koppkanten och tog in synen framf\u00f6r sig till fullo. Hon kunde inte sluta betrakta mannen som stormen bl\u00e5st in p\u00e5 hennes caf\u00e9.<\/p>\n

P\u00e5 stengolvet i caf\u00e9ets hall stod en mycket liten man, proportionerligt byggd i all sin litenhet. P\u00e5 det lilla huvudet tronade en stor brun p\u00e4lsm\u00f6ssa med tr\u00f6tta \u00f6ronmuffar som liksom slukade det hopkrympta bleka ansiktet. Mannens h\u00e4nder doldes av j\u00e4ttelika yllevantar som h\u00e4ngde som tunga bl\u00f6ta tassar l\u00e4ngs med kroppen. Den lilla bj\u00f6rnlika varelsen stampade med de grova k\u00e4ngorna och skakade av sig sn\u00f6n. Flickan bakom disken studerade mannen med samma sp\u00e4nda f\u00f6rundran som hon sj\u00e4lv.<\/p>\n

\u2013 V\u00e4lkommen! Flickans ljusa st\u00e4mma fick henne att sluta andas f\u00f6r ett \u00f6gonblick.<\/p>\n

Nu skulle den lilla mannen svara henne, best\u00e4lla n\u00e5got. Hon f\u00f6rest\u00e4llde sig mannens r\u00f6st: hur den skulle vara ljus och i falsett som ett barns.<\/p>\n

\u2013 Tack, jag tar en kaffe. Svart. R\u00f6sten var dov och hes, liksom raspig.<\/p>\n

Hon sippade p\u00e5 sitt te och f\u00f6ljde hans gester, hur han tog av sig ena tassen och gr\u00e4vde i fickan efter v\u00e4xel. Utan att s\u00e4ga n\u00e5got mer tog han sin kaffekopp och gick in bland borden. Hon s\u00e4nkte blicken och kunde k\u00e4nna doften av bl\u00f6tt ylletyg svepa f\u00f6rbi henne.<\/p>\n

Den lilla mannen satte sig vid ett av de inre borden, hon kunde snegla mot honom om hon vred huvudet en aning \u00e5t h\u00f6ger. Utanf\u00f6r f\u00f6nstret hade sn\u00f6stormen tilltagit och hon k\u00e4nde en viss tvekan inf\u00f6r att l\u00e4mna caf\u00e9et och bege sig hem\u00e5t. Boken hon l\u00e4ste l\u00e5g uppslagen framf\u00f6r henne, Artemias kl\u00e4nningsbestyr lockande henne inte l\u00e4ngre. Hennes blick vandrade \u00f6ver till mannen, som satt stilla och drack sitt kaffe. Hon kisade mot hans bord, framf\u00f6r honom bredvid koppen stod en sn\u00f6glob.<\/p>\n

\"\"<\/p>\n

Hon betraktade honom med stor f\u00f6rundran \u2013 hur han lyfte upp glasgloben och skakade den f\u00f6rsiktigt. Sn\u00f6flingorna yrde runt i den lilla sf\u00e4ren \u2013 hon kunde skymta en stad i miniatyr med en kyrkspira i mitten. Mannen lyfte upp den och studerade den ing\u00e5ende, alltmedan flingorna dalade och lade sig till ro inne i den lilla v\u00e4rlden. Hon blev helt uppslukad av scenen som utspelade sig framf\u00f6r henne. D\u00e5 \u2013 med en s\u00e5dan pl\u00f6tslighet att hon knappt hann m\u00e4rka det, stirrade hon rakt in i hans \u00f6gon. De var intensivt ljusbl\u00e5.<\/p>\n

Hon uppfattade en svag vibration, knappt f\u00f6rnimbar, som genomfor henne. S\u00e5 k\u00e4nde hon sig illam\u00e5ende och svimf\u00e4rdig \u2013 hon sl\u00f6t \u00f6gonen och f\u00f6ll.<\/p>\n

Sn\u00f6n dansade i stora mjuka bomullslika tussar runt henne. Hon v\u00e4nde huvudet mot himlavalvet och blundade. V\u00e4rlden snurrade \u2013 hon m\u00e5ste ha f\u00e5tt ett blodsockerfall, s\u00e5 m\u00e4rkligt. Framf\u00f6r henne reste sig en mycket liten stad \u2013 liksom upph\u00f6jd. Svarta f\u00f6nster kl\u00e4dde de kulissartade fasaderna och en kyrkspira skymtade vagt bland husen. Hon k\u00e4nde sig illa till mods, en slags f\u00f6rlamande och febrig k\u00e4nsla l\u00e5g \u00f6ver henne \u2013 som om hon inte skulle kunna r\u00f6ra sina ben. Luften var konstigt kvav och inst\u00e4ngd och allt var tyst och stilla. Endast den virvlande sn\u00f6n yrde runt henne \u2013 omsl\u00f6t henne.<\/p>\n

Hon kisade upp mot kyrkan och den nedsl\u00e4ckta och m\u00f6rka staden. \u00d6ver allt h\u00f6ljde sig en \u00f6desm\u00e4ttad stillhet, staden var stum \u2013 och i den tunga tystnaden saknade hon sj\u00e4lv en r\u00f6st. De dystra husen hukade sig \u00f6ver henne likt scendekorer i ett apokalyptiskt drama. Sakta str\u00e4ckte hon ut sin varma hand och f\u00e5ngade de l\u00e4tta sn\u00f6flingorna som f\u00f6ll ifr\u00e5n det grafitgr\u00e5 himlavalvet. De sm\u00e4lte inte \u2013 de dr\u00f6jde sig kvar i hennes kupade n\u00e4ve.<\/p>\n

Med ljudl\u00f6sa lite hasande steg tog hon sig fram l\u00e4ngs den smala gatan, de mjuka vita anhopningarna p\u00e5 marken l\u00e5g i fluffiga drivor utmed husv\u00e4ggarna. Framf\u00f6r henne, i en gr\u00e4nd, reste sig en naken f\u00e4rgl\u00f6s fasad med en oval svart j\u00e4rnskylt ovanf\u00f6r entr\u00e9d\u00f6rren. <\/em>Runt den svarta snirkliga inskriptionen Rasputin 1916<\/em> blinkade vita neonlampor \u2013 i tv\u00e4r kontrast till dess sterila omgivning. Skylten som lyste upp den lilla sidogatan gav ifr\u00e5n sig ett l\u00e4tt surrande.<\/p>\n

De tv\u00e5 m\u00f6rka f\u00f6nsterna, som mest liknade m\u00e5lade fonder, dolde sitt innand\u00f6me v\u00e4l. Hon vred ned d\u00f6rrhandtaget och klev in \u2013 en f\u00f6runderlig syn m\u00f6tte henne.<\/p>\n

En l\u00e5ng korridor med v\u00e4ggar kl\u00e4dda i en dovt m\u00f6nstrad tapet str\u00e4ckte ut sig framf\u00f6r henne \u2013 liksom o\u00e4ndligt utan slut. Den smala g\u00e5ngen lystes upp av flera sm\u00e5 r\u00f6da lampor och n\u00e5gonstans l\u00e4ngre in i huset spelade n\u00e5gon stilla p\u00e5 ett piano. Hon r\u00f6rde sig mot musiken \u2013 det blodf\u00e4rgade ljuset omgav henne och ju n\u00e4rmare hon kom husets k\u00e4rna desto h\u00f6gre blev temperaturen. Den kvava luften fick henne att dra efter andan, hon tog av sig koftan och stannade framf\u00f6r en st\u00e4ngd tr\u00e4d\u00f6rr. Musiken tystnade \u2013 som om n\u00e5gon d\u00e4rinne, likt ett rovdjur, anade hennes n\u00e4rvaro. L\u00e5ngsamt med yttersta f\u00f6rsiktighet klev hon in.<\/p>\n

Hennes blick f\u00f6rs\u00f6kte orientera sig i det skumma och r\u00f6kiga rummet. Det var outh\u00e4rdligt hett och kvalmigt \u2013 hon k\u00e4nde paniken fingra l\u00e4ngs med nacken och hon ville ut snabbt. D\u00e5 uppfattade hon en l\u00e4tt r\u00f6relse vid sin h\u00f6gra sida. En m\u00f6rk liksom hopkrympt figur satt med ryggen emot henne med ena handen vilandes mot pianotangenterna, i den andra h\u00f6ll han en gl\u00f6dande cigarett. N\u00e4r den lilla mannens r\u00f6st uppfyllde rummet, hes och raspig, s\u00e5 var det som om den tog hela den lilla stumma staden i besittning:<\/p>\n

\u2013 S\u00e4tt dig, f\u00f6r all del, skorrade det fr\u00e5n pianot.<\/p>\n

Den lilla mannen v\u00e4nde sig sakta om och bl\u00e5ste bl\u00e5 r\u00f6k mot henne.<\/p>\n

\u2013 D\u00e4r, uppmanade han och pekade mot en liten r\u00f6d f\u00e5t\u00f6lj, s\u00e4tt dig.<\/p>\n

P\u00e5 det runda bordet framf\u00f6r henne stod en liten sn\u00f6glob, i den lilla sf\u00e4ren kunde hon skymta sn\u00f6t\u00e4ckta berg och en ljus himmel. Mannen reste sig fr\u00e5n pallen och satte sig intill \u2013 de ljusbl\u00e5 \u00f6gonen studerade henne ing\u00e5ende och en aning f\u00f6rn\u00f6jt.\u00a0 En andl\u00f6s kyla genomfor henne med en s\u00e5dan pl\u00f6tslighet att lemmarna b\u00f6rjade skaka okontrollerat \u2013 det sista hon h\u00f6rde innan hon sl\u00f6t \u00f6gonen och f\u00f6ll var den lilla mannens stilla musicerande p\u00e5 pianot.<\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

I st\u00e4llet f\u00f6r boktips bjuder jag denna g\u00e5ng p\u00e5 lite jull\u00e4sning \u2013 en egenh\u00e4ndigt skriven novell som passande nog utspelar sig vintertid. Trevlig l\u00e4sning och god jul, \u00f6nskar Sofia Engstr\u00f6m, l\u00e4rare i svenska och historia Rasputin 1916 Sn\u00f6n for likt vassa projektiler i motvinden, hon blundade och drog upp den bl\u00f6ta yllehalsduken som ett visir. […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":9931,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[4],"tags":[],"class_list":["post-9930","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-boktipset"],"blocksy_meta":[],"rttpg_featured_image_url":{"full":["https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-content\/uploads\/sites\/2\/2019\/01\/Snowglobe.jpg",400,240,false],"landscape":["https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-content\/uploads\/sites\/2\/2019\/01\/Snowglobe.jpg",400,240,false],"portraits":["https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-content\/uploads\/sites\/2\/2019\/01\/Snowglobe.jpg",400,240,false],"thumbnail":["https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-content\/uploads\/sites\/2\/2019\/01\/Snowglobe-200x120.jpg",200,120,true],"medium":["https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-content\/uploads\/sites\/2\/2019\/01\/Snowglobe.jpg",400,240,false],"large":["https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-content\/uploads\/sites\/2\/2019\/01\/Snowglobe.jpg",400,240,false],"1536x1536":["https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-content\/uploads\/sites\/2\/2019\/01\/Snowglobe.jpg",400,240,false],"2048x2048":["https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-content\/uploads\/sites\/2\/2019\/01\/Snowglobe.jpg",400,240,false],"sow-carousel-default":["https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-content\/uploads\/sites\/2\/2019\/01\/Snowglobe.jpg",272,163,false]},"rttpg_author":{"display_name":"camilla","author_link":"https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/author\/camilla\/"},"rttpg_comment":0,"rttpg_category":"L\u00e4s- och boktips!<\/a>","rttpg_excerpt":"I st\u00e4llet f\u00f6r boktips bjuder jag denna g\u00e5ng p\u00e5 lite jull\u00e4sning \u2013 en egenh\u00e4ndigt skriven novell som passande nog utspelar sig vintertid. Trevlig l\u00e4sning och god jul, \u00f6nskar Sofia Engstr\u00f6m, l\u00e4rare i svenska och historia Rasputin 1916 Sn\u00f6n for likt vassa projektiler i motvinden, hon blundade och drog upp den bl\u00f6ta yllehalsduken som ett visir.…","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/9930","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=9930"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/9930\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-json\/wp\/v2\/media\/9931"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=9930"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=9930"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=9930"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}