{"id":12732,"date":"2022-04-05T12:37:51","date_gmt":"2022-04-05T10:37:51","guid":{"rendered":"https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/?p=12732"},"modified":"2023-12-13T11:44:10","modified_gmt":"2023-12-13T10:44:10","slug":"essa-av-sofia-stensgardbesatthet-eller-sokandet-efter-sanning","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/essa-av-sofia-stensgardbesatthet-eller-sokandet-efter-sanning\/","title":{"rendered":"Ess\u00e4 av Sofia Stensg\u00e5rd:\u00a0Besatthet \u2013 eller s\u00f6kandet efter sanning"},"content":{"rendered":"

Denna ess\u00e4 \u00e4r skriven av Sofia Stensg\u00e5rd, l\u00e4rare\u00a0i svenska, historia och kultur- och id\u00e9historia<\/strong> samt biblioteksansvarig p\u00e5 Europaskolan Str\u00e4ngn\u00e4s.
\n
\nSofia \u00e4r ordf\u00f6rande i skrivs\u00e4llskapet Scriptorium,<\/strong> som \u00e4r en av skolans f\u00f6reningar. Hon hoppas kunna inspirera dig som elev till eget skrivande.<\/p>\n

Vill du veta mer om Scriptorium och kanske bli medlem?
\n<\/strong>P\u00e5 sidan F\u00f6reningsliv presenterar vi de f\u00f6reningar som finns p\u00e5 skolan ><\/a><\/p>\n

\n

\"\"<\/p>\n

Mellan ruinerna p\u00e5 det antika Agora i Aten tr\u00e4ngdes v\u00e5rblommorna i solen. R\u00f6d vallmo lyste intensivt r\u00f6tt mot gr\u00e4set, turisterna var f\u00e5 denna tidiga morgon och jag fick flanera ost\u00f6rt med mina tankar. Kanske var det h\u00e4r <\/em>skomakaren Simon hade sin verkstad? D\u00e4r Sokrates ofta satt tillsammans med sina elever. Eller h\u00e4r<\/em>? Fast nu var det inte bara Sokrates som upptog mina tankar under dessa veckor i Grekland.<\/p>\n

Arbetet med mitt manus \u201dInnan Floden\u201d kr\u00e4vde avskildhet och jag hade i all hast l\u00e5nat en bekants l\u00e4genhet i Aten \u2013 f\u00f6r att avsluta mitt verk. Aten utgjorde en passande fond till den v\u00e4rld jag skapade \u2013 en historisk roman med den st\u00f6ddiga intentionen att presentera den r\u00e4ttm\u00e4tiga platsen f\u00f6r den sjunkna staden Atlantis. Det var dock inte bara mina karakt\u00e4rer som likt besatta s\u00f6kte efter sanningen, jag var sj\u00e4lv fullst\u00e4ndigt betagen och ju mer jag grottade ned mig desto mer f\u00f6rtrollad blev jag. Jag tyckte mig ha ett mycket viktigt uppdrag: att finna sanningen om v\u00e5rt ursprung.<\/p>\n

Om de inte vore f\u00f6r Platons skrifter, Sokrates dialoger med Timaios och Kritias, s\u00e5 skulle ber\u00e4ttelsen om den mystiska staden Atlantis, med sitt rike, f\u00f6rmodligen vara helt dolt f\u00f6r oss. Timaios-dialogen har f\u00e5tt en enorm betydelse f\u00f6r v\u00e5r v\u00e4sterl\u00e4ndska id\u00e9historia och har bland annat gett upphov till m\u00e4ngder av teorier kring Atlantis. Det finns till exempel \u00f6ver hundra f\u00f6rslag p\u00e5 var staden kan ha legat. I Platons skrift har Amynandros, Kritas och Timaios f\u00e5tt i uppdrag av Sokrates att fundera kring hur en stat b\u00e4st b\u00f6r styras och de kommer snart in p\u00e5 en m\u00e4rklig historia. Kritias b\u00f6rjar med att s\u00e4ga: \u201dLyssna nu, Sokrates! Det h\u00e4r \u00e4r en mycket underlig historia men den \u00e4r alldeles sann, det har Solon sagt och han \u00e4r den fr\u00e4mste av de sju visa.\u201d[1]<\/a> D\u00e4refter f\u00f6ljer Kritias makal\u00f6sa redog\u00f6relse f\u00f6r vad han som barn f\u00e5tt ber\u00e4ttat f\u00f6r sig: den om Atens bedrifter och dess relation till staden Atlantis. Den gamla statsmannen Solon hade f\u00f6rt ber\u00e4ttelsen vidare till Kritias farfar, som i nittio\u00e5rs\u00e5ldern i sin tur ber\u00e4ttade om det han h\u00f6rt f\u00f6r en tio\u00e5rig Kritias.<\/p>\n

\"\"
Platons version av Atlantis<\/figcaption><\/figure>\n

Solon, denna upph\u00f6jda man, som kunde kalla sig b\u00e5de poet och statsman och som r\u00e4knades till Greklands sju vise (en skara som fann s\u00e4rskilt h\u00f6g aktning i den hellenska kulturen), var naturligtvis en man som Sokrates och de andra satte stor tilltro till. Kritias i sin tur ger en mycket detaljerad bild av det han f\u00e5tt h\u00f6ra som barn. Han inleder med att ber\u00e4tta om hur Solon, under en f\u00f6r atenarna orolig tid, tvingades iv\u00e4g till Egypten. Han reste till Sa\u00efs, vars pr\u00e4sterskap bar p\u00e5 stor visdom och unik kunskap om tider som flytt.<\/p>\n

Under min resa till Aten, som ocks\u00e5 kan tillskrivas orolig <\/em>d\u00e5 jag fann det allt sv\u00e5rare att avsluta mitt manus, l\u00e4ste jag bland annat den f\u00f6r f\u00f6rromantiken betydelsefulla t\u00e4nkaren Novalis bok \u201dL\u00e4rjungarna i Sa\u00efs\u201d. Novalis var ocks\u00e5 p\u00e5 jakt efter en sanning. Han s\u00f6kte svar p\u00e5 hur hela v\u00e4rldsalltet h\u00e4nger ihop, i en mystik- och naturfilosofisk anda d\u00e4r m\u00e4nniska och natur blir ett. Kanske g\u00e5r det att sk\u00f6nja en besatthet i Novalis jakt efter sin sanning. Att s\u00f6ka efter en sanning \u00e4r att se tecken p\u00e5 just denna t\u00e4nkta sanning. Tecken som ibland kan spela oss ett spratt. N\u00e4r jag l\u00e4ser Novalis inledning tycks mig denna id\u00e9 bli tydlig: \u201dM\u00e5ngahanda v\u00e4gar g\u00e5r m\u00e4nniskorna. Den som f\u00f6ljer och j\u00e4mf\u00f6r dem kommer att se f\u00f6runderliga figurer uppst\u00e5; figurer vilka tycks h\u00f6ra till den stora chifferskrift som man varseblir \u00f6verallt; p\u00e5 vingar, \u00e4ggskal, i moln, i sn\u00f6n, i kristaller och i stenbildningar, p\u00e5 tillfrysande vatten, i det inre och yttre av bergarter, v\u00e4xter, djur, m\u00e4nniskor, i himlens ljus (\u2026) och i slumpens egendomliga f\u00f6rbindelser. I dem anar man nyckeln till denna mirakelskrift, dess spr\u00e5kl\u00e4ra; men aningen vill inte foga sig sj\u00e4lv i n\u00e5gra fasta former, och tycks inte vilja bli n\u00e5gon h\u00f6gre nyckel. (\u2026)\u00a0 Endast i \u00f6gonblicket tycks deras (m\u00e4nniskornas *) \u00f6nskningar, deras tankar f\u00f6rt\u00e4tas. S\u00e5 uppst\u00e5r deras aningar, men inom kort flyter allting liksom f\u00f6rut samman inf\u00f6r deras blickar.\u201d[2]<\/a><\/p>\n

I min jakt efter platsen f\u00f6r Atlantis och efter bel\u00e4gg p\u00e5 forna f\u00f6rsvunna civilisationer s\u00f6kte jag febrilt efter bevis, eller tecken f\u00f6r all del, som skulle st\u00e4rka min tes. N\u00e4r sanningen uppdagas f\u00f6r en som s\u00f6ker, som n\u00e4r de bevis jag fann alltmer pekade p\u00e5 att jag hade r\u00e4tt, s\u00e5 uppst\u00e5r en k\u00e4nsla av att bli upplyst \u2013 av att n\u00e5 ett h\u00f6gre medvetande p\u00e5 ett rent filosofiskt plan. Besattheten uppst\u00e5r n\u00e4r du \u00e4r n\u00e5got p\u00e5 sp\u00e5ren (som delvis \u00e4r dolt f\u00f6r den stora massan) \u2013 n\u00e4r man n\u00e5r \u00f6gonblick av klarsyn, det som Novalis talar om. M\u00e5nga lockas av tanken att l\u00f6sa en g\u00e5ta och somliga blir s\u00e5 f\u00f6rtrollade att de \u00e4r n\u00e4ra att f\u00f6rg\u00e5s.<\/p>\n

Fran\u00e7oise Champollion blev till exempel kring 1820-talet fullst\u00e4ndigt besatt n\u00e4r han gav sig i kast med att kn\u00e4cka hieroglyfernas g\u00e5ta. Det s\u00e4gs att han, efter att ha s\u00f6kt upp sin bror p\u00e5 Insitut de France (f\u00f6r att meddela honom om att han \u00e4ntligen lyckats) f\u00f6ll ihop medvetsl\u00f6s av utmattning. Hans bror trodde f\u00f6r ett \u00f6gonblick att han d\u00f6tt \u2013 d\u00e5 han visste hur h\u00e5rt han arbetat f\u00f6r att dechiffrera de egyptiska tecknen. Han hade f\u00f6rsakat b\u00e5de s\u00f6mn, mat och sin h\u00e4lsa till f\u00f6rm\u00e5n f\u00f6r sin forskning. Champollions h\u00e4ngivenhet b\u00f6rjade redan i pojk\u00e5ren och han best\u00e4mde sig tidigt f\u00f6r att han en dag skulle kunna l\u00e4sa de inskriptioner, som genom Napoleon, spridits till Europa. Han drevs helt och fullt av denna iver \u2013 och det var denna envetenhet som gjorde att det var just han som vann kappl\u00f6pningen.[3]<\/a><\/p>\n

Aten \u00e4r i m\u00e5ngt och mycket en st\u00f6kig stad: gr\u00e5, bullrig och smutsig och en av de f\u00e5 oaser som gav mig tillr\u00e4cklig sinnesro till att skriva var just Agora. S\u00e5 d\u00e4r satt jag i skuggan av n\u00e5gra knotiga gamla olivtr\u00e4d och l\u00e4ste Novalis och Platon \u2013 alltmedan turisterna vandrade f\u00f6rbi. Plutarkos, den romerska f\u00f6rfattaren som levde p\u00e5 100-talet e.Kr., n\u00e4mner i en av sina skrifter en inskription som s\u00e4gs ha st\u00e5tt p\u00e5 en Isis-staty vid ett tempel i Sa\u00efs: \u201dJag \u00e4r allt som har varit, allt som \u00e4r, och allt som kommer att vara, och ingen d\u00f6dlig har n\u00e5gonsin lyft min sl\u00f6ja.\u201d [4]<\/a> \u00a0Solon tog s\u00e4kert del av dessa rader under sin vistelse i Sa\u00efs. Och kanske var det just det han f\u00f6rs\u00f6kte sig p\u00e5: att lyfta sl\u00f6jan f\u00f6r att se sanningen. Fr\u00e5gan \u00e4r bara: vad vi d\u00e5 m\u00f6ter? F\u00f6rmodligen oss sj\u00e4lva. F\u00f6r \u00e4r det inte s\u00e5 att vi alltid m\u00f6ter v\u00e5rt eget Jag i jakten p\u00e5 den sanning vi s\u00e5 h\u00f6gt aktar.<\/p>\n

Solon kom i Sa\u00efs att samtala med en av de \u00e4ldsta mest erfarna pr\u00e4sterna vid templet, en man som frankt sa att \u201d (\u2026) greker \u00e4r aldrig annat \u00e4n barn, det finns inte en grek som \u00e4r gammal!\u201d[5]<\/a>\u00a0 N\u00e4r Solon undrar vad som f\u00f6ranledde ett s\u00e5 frimodigt p\u00e5st\u00e5ende fick han till svar: \u201d- I sj\u00e4len har ni ingen gammal uppfattning som f\u00f6rmedlats genom \u00e5ldrig h\u00f6rs\u00e4gen. Ni har inget vetande som vitnat av \u00e5lder! Och orsaken till det \u00e4r f\u00f6ljande. M\u00e5nga g\u00e5nger och p\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt har m\u00e4nniskorna krossats och kommer att krossas, fr\u00e4mst genom eld och vatten, men mindre katastrofer framkallas ocks\u00e5 p\u00e5 tusen andra s\u00e4tt. (\u2026).\u201d[6]<\/a> Atlantis, som inte bara var en stad utan ett stort vidstr\u00e4ckt rike, f\u00f6rsvann i en s\u00e5dan katastrof som pr\u00e4sten talar om \u2013 i en s\u00e5dan \u00e5terkommande f\u00f6r\u00f6delse. Det finns ocks\u00e5 en exakt tidsangivelse f\u00f6r denna katastrof.<\/p>\n

I mina alltmer frenetiska studier, b\u00f6jd \u00f6ver h\u00f6gar av b\u00f6cker med stirrig blick (kanske inte helt olik Champollion), fann jag att den moderna geologiska forskningen i kombination med arkeologin talade f\u00f6r att Platon talade sanning och jag med min tes hade r\u00e4tt. Men kanske \u00e4r det som Novalis uttrycker det: \u201d (\u2026) aningen vill inte foga sig sj\u00e4lv i n\u00e5gra fasta former, och tycks inte vilja bli n\u00e5gon h\u00f6gre nyckel. (\u2026)\u00a0 S\u00e5 uppst\u00e5r deras aningar, men inom kort flyter allting liksom f\u00f6rut samman inf\u00f6r deras blickar.\u201d[7]<\/a> Ju djupare ner jag f\u00f6ll i Alice kaninh\u00e5l<\/em> desto sv\u00e5rare var det att komma upp igen. Jag sv\u00e4vade omkring p\u00e5 mina uppt\u00e4ckter som vore de gudomliga. Som vore de svaret p\u00e5 hela m\u00e4nsklighetens varande. F\u00f6r de besattas skara ter sig n\u00e4mligen den sanning de s\u00f6ker som den h\u00f6gsta och det blir ett livskall.<\/p>\n

Det \u00e4r naturligtvis m\u00e5nga som genom \u00e5rhundradena drabbats av s\u00f6kandets f\u00f6rbannelse. Vid en n\u00e4rmare tillbakablick s\u00e5 kanske \u00e4nd\u00e5 1800-talet ter sig som s\u00e4rskilt gynnsamt f\u00f6r dessa romantiker \u2013 d\u00e5 n\u00e4r vetenskapen var i sin linda. D\u00e5, n\u00e4r det r\u00e4ckte med pengar, en \u00f6vertygelse och en dos galenskap f\u00f6r att l\u00f6sa stora historiska g\u00e5tor. En Heinrich Schliemann och en Arthur Evans hade likt Champollion sedan barnsben lockats av antikens myter och g\u00e5tor. Schliemann hade redan som sju\u00e5ring f\u00f6rkunnat att han minsann en g\u00e5ng skulle gr\u00e4va ut Troja (precis som Champollion i unga \u00e5r best\u00e4mt att han en g\u00e5ng skulle kunna l\u00e4sa hieroglyfer) \u2013 vilket han ocks\u00e5 kom att g\u00f6ra, och Evans lyckades hitta myternas Knossos p\u00e5 Kreta tack vare sina nitiska studier av bland annat Homeros.<\/p>\n

Kanske \u00e4r det s\u00e5 att dessa sanningss\u00f6kare och g\u00e5tkn\u00e4ckare alla har en liknande personlighet d\u00e4r f\u00f6rm\u00e5gan att se m\u00f6nster och f\u00f6rst\u00e5 samband \u00e4r s\u00e4rskilt h\u00f6gt utvecklad. Jag vet hur det k\u00e4nns att drivas av en tes, en \u00f6vertygelse s\u00e5 stark att den uppfyller dig med eufori. Men den kan ocks\u00e5 ta \u00f6ver dig och driva dig till vansinne.<\/p>\n

En s\u00e4rskilt varm och kvav dag i slutet av min Aten-vistelse tr\u00f6ttnade jag p\u00e5 mig sj\u00e4lv, slog ihop b\u00f6ckerna och datorn, packade en v\u00e4ska och tog bussen ut till kusten. Novalis bok hade m\u00e4rkligt nog lyckats smita ner i badv\u00e4skan och l\u00e5g nu d\u00e4r och g\u00e4ckade mig. Efter en timmes skumpande p\u00e5 sm\u00e5v\u00e4gar n\u00e5dde jag till slut det smaragdgr\u00f6na Medelhavet. L\u00e4ttad \u00f6ver att jag l\u00e4mnat mina studier och mitt manus hemma p\u00e5 k\u00f6ksbordet i den l\u00e5nade l\u00e4genheten, bredde jag ut handduken p\u00e5 den avskilda klippavsatsen jag letat upp. Solen och det glittrande havet fick mig att kvickna till och mitt desperata s\u00f6kande efter sanning fick ge plats \u00e5t n\u00e5gra timmars avkoppling. Innan jag packade ihop f\u00f6r dagen slog jag p\u00e5 m\u00e5f\u00e5 upp en sida i \u201dL\u00e4rjungarna i Sa\u00efs\u201d. F\u00f6ljande rader stirrade mot mig i det skarpa solskenet: \u201dDin grubblare, ropade han, du \u00e4r p\u00e5 alldeles galen v\u00e4g. S\u00e5 d\u00e4r kommer du inte att g\u00f6ra n\u00e5gra stora framsteg. Det b\u00e4sta \u00e4r \u00f6verallt st\u00e4mningen. \u00c4r detta v\u00e4l en naturens st\u00e4mning?\u201d [8]<\/a><\/p>\n

P\u00e5 bussen in till Aten satt jag och tittade ut genom f\u00f6nsterrutan mot de karga kullar som reser sig l\u00e4ngs med havet. Risken med att fylla ditt liv med ett s\u00f6kande \u00e4r att man kanske gl\u00f6mmer att leva. Att jakten p\u00e5 svar g\u00f6r att man likt Champollion, Schliemann och Evans lever lite vid sidan av \u2013 m\u00e5h\u00e4nda stundom i en b\u00e4ttre verklighet och med en k\u00e4nsla av kristallklar meningsfullhet, men kanske har besattheten ett pris?<\/p>\n

Som inskriptionen vid templet i Sa\u00efs sade: \u201dJag \u00e4r allt som har varit, allt som \u00e4r, och allt som kommer att vara, och ingen d\u00f6dlig har n\u00e5gonsin lyft min sl\u00f6ja.\u201d Och kanske \u00e4r det s\u00e5 att sl\u00f6jan f\u00f6r evigt \u00e4r s\u00e4nkt f\u00f6r oss d\u00f6dliga \u2013 att vi bara kan snudda vid de sanningar vi tycker oss kunna se.<\/p>\n

\n

Litteratur<\/h3>\n

Platon, skrifter bok 4: Timaios<\/em>, \u00f6vers\u00e4ttning: Stolpe, Jan. 2006. Stockholm<\/p>\n

Novalis. L\u00e4rjungarna i Sa\u00efs. 2020. Stockholm<\/p>\n

Adkins, Roy, Lesley. \u201dEgyptens nycklar\u201d. 2001. Finland<\/p>\n

\n

[1]<\/a> Platon, skrifter bok 4: Timaios<\/em>, \u00f6vers\u00e4ttning: Stolpe, Jan. 2006, sid. 423<\/p>\n

[2]<\/a> Novalis. L\u00e4rjungarna i Sa\u00efs. 2020 Sid.17<\/p>\n

[3]<\/a> Adkins, Roy m.fl. \u201dEgyptens nycklar\u201d. 2001. Sid.7\u201313<\/p>\n

[4]<\/a> Novalis. L\u00e4rjungarna i Sa\u00efs. 2020 Sid. 71<\/p>\n

*M\u00e4nniskorna: f\u00f6rfattarens kommentar<\/p>\n

[5]<\/a> Platon, skrifter bok 4: Timaios<\/em>, \u00f6vers\u00e4ttning: Stolpe, Jan. 2006, sid. 425<\/p>\n

[6]<\/a> Platon, skrifter bok 4: Timaios<\/em>, \u00f6vers\u00e4ttning: Stolpe, Jan. 2006, sid. 426<\/p>\n

[7]<\/a> Novalis. L\u00e4rjungarna i Sa\u00efs. 2020 Sid.17<\/p>\n

[8]<\/a> Novalis. L\u00e4rjungarna i Sa\u00efs. 2020 Sid. 39<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Denna ess\u00e4 \u00e4r skriven av Sofia Stensg\u00e5rd, l\u00e4rare\u00a0i svenska, historia och kultur- och id\u00e9historia samt biblioteksansvarig p\u00e5 Europaskolan Str\u00e4ngn\u00e4s. Sofia \u00e4r ordf\u00f6rande i skrivs\u00e4llskapet Scriptorium, som \u00e4r en av skolans f\u00f6reningar. Hon hoppas kunna inspirera dig som elev till eget skrivande. Vill du veta mer om Scriptorium och kanske bli medlem? P\u00e5 sidan F\u00f6reningsliv presenterar […]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":12739,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[4],"tags":[],"class_list":["post-12732","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-boktipset"],"blocksy_meta":[],"rttpg_featured_image_url":{"full":["https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-content\/uploads\/sites\/2\/2022\/04\/ESS_Platons-skrifter.jpg",600,452,false],"landscape":["https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-content\/uploads\/sites\/2\/2022\/04\/ESS_Platons-skrifter.jpg",600,452,false],"portraits":["https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-content\/uploads\/sites\/2\/2022\/04\/ESS_Platons-skrifter.jpg",600,452,false],"thumbnail":["https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-content\/uploads\/sites\/2\/2022\/04\/ESS_Platons-skrifter-200x150.jpg",200,150,true],"medium":["https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-content\/uploads\/sites\/2\/2022\/04\/ESS_Platons-skrifter-398x300.jpg",398,300,true],"large":["https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-content\/uploads\/sites\/2\/2022\/04\/ESS_Platons-skrifter.jpg",600,452,false],"1536x1536":["https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-content\/uploads\/sites\/2\/2022\/04\/ESS_Platons-skrifter.jpg",600,452,false],"2048x2048":["https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-content\/uploads\/sites\/2\/2022\/04\/ESS_Platons-skrifter.jpg",600,452,false],"sow-carousel-default":["https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-content\/uploads\/sites\/2\/2022\/04\/ESS_Platons-skrifter-272x182.jpg",272,182,true]},"rttpg_author":{"display_name":"admin","author_link":"https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/author\/admin\/"},"rttpg_comment":0,"rttpg_category":"L\u00e4s- och boktips!<\/a>","rttpg_excerpt":"Denna ess\u00e4 \u00e4r skriven av Sofia Stensg\u00e5rd, l\u00e4rare\u00a0i svenska, historia och kultur- och id\u00e9historia samt biblioteksansvarig p\u00e5 Europaskolan Str\u00e4ngn\u00e4s. Sofia \u00e4r ordf\u00f6rande i skrivs\u00e4llskapet Scriptorium, som \u00e4r en av skolans f\u00f6reningar. Hon hoppas kunna inspirera dig som elev till eget skrivande. Vill du veta mer om Scriptorium och kanske bli medlem? P\u00e5 sidan F\u00f6reningsliv presenterar…","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/12732","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=12732"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/12732\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-json\/wp\/v2\/media\/12739"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=12732"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=12732"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=12732"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}