{"id":12495,"date":"2021-12-03T15:51:33","date_gmt":"2021-12-03T14:51:33","guid":{"rendered":"https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/?p=12495"},"modified":"2022-11-07T07:50:49","modified_gmt":"2022-11-07T06:50:49","slug":"med-manniskan-andrar-sig-varlden-slut-akallan","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/med-manniskan-andrar-sig-varlden-slut-akallan\/","title":{"rendered":"Novell: Med m\u00e4nniskan \u00e4ndrar sig v\u00e4rlden. Slut \u2013 \u00e5kallan"},"content":{"rendered":"

H\u00e4r kommer ett l\u00e4stips inf\u00f6r jullovet: en novell av Sofia Stensg\u00e5rd, l\u00e4rare<\/strong> i svenska, historia och kultur- och id\u00e9historia samt biblioteksansvarig p\u00e5 Europaskolan Str\u00e4ngn\u00e4s.
\n
\nSofia \u00e4r ordf\u00f6rande i skrivs\u00e4llskapet Scriptorium,<\/strong> som \u00e4r en av skolans f\u00f6reningar. Med denna novell hoppas hon kunna inspirera dig som elev till eget skrivande.<\/p>\n

Vill du veta mer om Scriptorium och kanske bli medlem? <\/strong>P\u00e5 sidan F\u00f6reningsliv presenterar vi de f\u00f6reningar som finns p\u00e5 skolan ><\/a><\/p>\n

\n

Med m\u00e4nniskan \u00e4ndrar sig v\u00e4rlden. Slut \u2013 \u00e5kallan<\/em><\/span><\/p>\n

Nittio d\u00f6da flugor bildade tillsammans tre perfekta svarta rader p\u00e5 min lilla begravningsplats. Jag var inst\u00e4ngd i Ravensbr\u00fcck. Det var i slutet av oktober 1939 och min tredje m\u00e5nad; jag brukade samla de knastertorra flygf\u00e4na i en nisch i v\u00e4ggen \u2013 en f\u00f6r varje dag. Runt om mig fanns tusentals kvinnor och barn, alla f\u00e5ngar som jag. Likadana l\u00e5ga vita baracker sida vid sida, taggtr\u00e5d och h\u00f6ga murar; vakttorn och h\u00e5rda metalliska r\u00f6ster i megafoner. Uniformerade kvinnor med st\u00e5lansikten, upphetsade sch\u00e4frar i sp\u00e4nda koppel. En m\u00f6glig br\u00f6dkant och lite vatten till morgonm\u00e5l. Br\u00f6d och vattnig soppa till kv\u00e4llsmat \u2013 min hunger var som en ilsken varg. Desperat. F\u00f6rblindad. Samma varje dag. Dagarna fl\u00f6t ihop, blev till en och samma dag; det enda som br\u00f6t den gr\u00e5a och enformiga slentrianen var d\u00f6den. D\u00f6den och nya f\u00e5ngar. N\u00e5gra in och n\u00e5gra ut.<\/p>\n

Vi var alla fr\u00e5ntagna v\u00e5r sj\u00e4lvklara kontext. Fr\u00e5ntagna allt det som var vi. Mina tidigare s\u00e5 f\u00e4rgstarka konturer tycktes uppl\u00f6sas mer f\u00f6r varje dag \u2013 det fanns ingenting i detta helvete som jag kunde spegla mig i, som kunde kasta tillbaka bilden av mitt tidigare Jag. I mitt f\u00f6rra liv, det som var i technicolor, hade jag svept allt som utgjorde min karakt\u00e4r runt mig, som en brokig kokong. Mina b\u00f6cker, mina teckningar, mina dyrbara antika artefakter \u2013 de som mor och far tagit hem ifr\u00e5n sina resor i Mellan\u00f6stern. Mina kl\u00e4der. Jag skapade en Hannah, l\u00e4t det materiella spegla det sj\u00e4lsliga.\u00a0 Den jag ville vara. Nu hade mitt liv blivit till en gr\u00e5 smet. En dimmig diffus massa av lagl\u00f6shet och f\u00f6rtryck.<\/p>\n

Men, de kunde inte ta ifr\u00e5n mig mina tankar. Jag fanns. Vi<\/em> fanns och vi stred f\u00f6r v\u00e5r v\u00e4rdighet. Jag fick en roll: filosofens. I skymundan, i st\u00f6rsta hemlighet \u2013 med risk f\u00f6r v\u00e5rt eget liv, pratade vi. I v\u00e5ra randiga f\u00e5ngkl\u00e4der l\u00e4t vi tankar och id\u00e9er flyga fritt \u2013 de vandrade h\u00f6gt \u00f6ver murar och taggtr\u00e5d, f\u00f6rbi vakterna i skogen n\u00e4r vi skyfflade jord. De l\u00e4t sig inte tyglas. Charlotte i b\u00e4dden bredvid skrev i hemlighet dikter, k\u00e4rlekshyllningar till det barn som dog \u2013 hennes nio\u00e5riga dotter Justine. Odette skapade smycken av torkade b\u00e4r, knappar och barkbitar som hon tr\u00e4dde upp p\u00e5 tvinnade h\u00e5rstr\u00e5n. Maria gjorde kolteckningar: minnesbilder fr\u00e5n sina hemtrakter i Polen \u2013 de blev sm\u00e5 som frim\u00e4rken n\u00e4r hon vek ihop dem. Jag ber\u00e4ttade om Platon. Om Sokrates. Citerade ur G\u00e4stabudet<\/em> \u2013 och vi skrattade \u00e5t de gamla grekernas fylleskivor. V\u00e5ra Jag fann nya v\u00e4gar. Vi l\u00e4t oss inte tystas. I det dolda fann vi en viss uppr\u00e4ttelse.<\/p>\n

I min barack, nummer 122, samsades f\u00f6r tillf\u00e4llet 350 kvinnor och 34 barn. Ett eget litet universum d\u00e4r var och en h\u00f6ll p\u00e5 sitt, vaktade sin lilla yta. Vi arbetade 12 timmar om dagen, fr\u00e5n klockan 06.00 till solen gick ner. Varje dag. I verkst\u00e4der, i skogen, vid de stora godsen utanf\u00f6r murarna. Led vi? Ja, vi led. Men lidandet kom liksom smygande och blev snart normaliserat, det \u00e4r m\u00e4rkligt hur vi m\u00e4nniskor anpassar oss \u2013 de f\u00f6rsta dagarna tedde sig utmaningarna jag stod inf\u00f6r absurda och s\u00e5 fruktansv\u00e4rda att jag t\u00e4nkte att jag hellre skulle d\u00f6 \u00e4n leva s\u00e5 h\u00e4r. Men, nu \u2026 En slags matt acceptans hade lagt sig \u00f6ver mig.<\/p>\n

Jag s\u00e5g kvinnor och barn d\u00f6. M\u00e5nga av de nyanl\u00e4nda kvinnorna var gravida, vissa tvingades till abort. Andra f\u00f6dde sina stackars barn i l\u00e4gret. Dagen efter en f\u00f6rlossning var kvinnorna tvungna att arbeta igen, sp\u00e4dbarnen fick klara sig sj\u00e4lva i baracken. Det s\u00e4ger sig sj\u00e4lvt. De dog ganska snabbt. De st\u00f6rre barnen fick ty sig till varandra b\u00e4st de kunde. De sm\u00e5 magra barnakropparna kl\u00e4ngde desperat p\u00e5 varandra tills de liksom fl\u00f6t ihop till en enda stackars kropp, vars h\u00e5l\u00f6gda h\u00e5ligheter stirrade tomt och matt. De fick om\u00e4nskliga drag. Till och med deras v\u00e4sande r\u00f6ster antog en djurisk ton. Smutsiga och beniga, som en skygg skugghop drog de runt. Letandes efter n\u00e5got: en glimt av m\u00e4nsklighet i allt det grymma.<\/p>\n

Jag s\u00e5g det. Sm\u00e4rtan hos kvinnorna som f\u00f6rlorat ett barn: deras hysteriska skrik, gutturala gr\u00e5t. Jag s\u00e5g hur de h\u00f6ll sina d\u00f6da livl\u00f6sa barn tryckta mot sina knotiga kroppar och skrek rakt ut. De skriken skar som knivar i hj\u00e4rnan, skar mig mitt i tu. Och jag slog ner blicken, h\u00f6ll f\u00f6r \u00f6ronen. Empatitr\u00f6tta sj\u00e4lar i trasiga kl\u00e4der, blekgula ansikten. Magra och t\u00e4rda. F\u00f6r\u00e5ldrade, kuvade. Vi vandrade omkring h\u00e4r och v\u00e4ntade. P\u00e5 vad? D\u00f6den? Var det den vi alla v\u00e4ntade p\u00e5<\/p>\n

Jag brukade ibland till\u00e5ta mig att minnas. Men, jag gjorde det s\u00e4llan. Att minnas var f\u00f6r sm\u00e4rtsamt, \u00f6ppnade upp det gr\u00e5 intorkade skyddslagret jag skapat. Min tomma l\u00e4gerblick, den som alla fick efter en tid, fick en glans \u2013 en desperation. Mindes jag s\u00e5 gr\u00e4t jag. D\u00e5 blev det tydligt. Ett f\u00f6re och ett efter. Ett liv mot ett helvete. Men ibland var jag tvungen att minnas f\u00f6r att beh\u00e5lla f\u00f6rst\u00e5ndet.<\/p>\n

Jag l\u00e5g under en gr\u00f6nskande pil \u2013 p\u00e5 v\u00e5r brygga. Gen\u00e8vesj\u00f6n bredde ut sig i ett mj\u00f6lkaktigt dis mot bergen; jag l\u00e5g platt p\u00e5 rygg i solen, armar och ben utstr\u00e4ckta. Den vita baddr\u00e4kten var ny och lyste mot min solbr\u00e4nda hud. En varm bris r\u00f6rde sig genom mina bruna lockar, \u00f6ver mina bara nyckelben, krusade vattenytan och fick en m\u00e5s att skriande lyfta mot molnen. Det var sommarlov, en till synes o\u00e4ndlig ledighet. Det var en ovanligt varm och solig sommar \u2013 min sista. Jag l\u00e5g mest p\u00e5 bryggan vid sommarhuset och l\u00e4ste \u2013 f\u00f6rdjupade mig i Schlegel och Novalis. Funderade \u00f6ver livets storhet. Det f\u00f6ref\u00f6ll mig troligt att sanningen fanns bortom orden, bortom den bekl\u00e4dnad vi m\u00e4nniskor gett v\u00e5ra innersta beg\u00e4r. Efter veckor av filosoferande tyckte jag mig ha snuddat vid det f\u00f6rdolda och jag nj\u00f6t av min hj\u00e4rnas himmelsvida krumspr\u00e5ng. Med m\u00e4nniskan \u00e4ndrar sig v\u00e4rlden. Slut \u2013 \u00e5kallan<\/em>. N\u00e4r hettan gjorde det om\u00f6jligt att ligga kvar d\u00f6k jag ner i det svala vattnet och frustade och tj\u00f6t av barnslig iver. En ensam sommar. Och jag nj\u00f6t. Bara jag och mina tankar. Vattnet, solen och vinden.<\/p>\n

Vid ett brukade det ringa i gonggongen \u2013 Anne, v\u00e5r k\u00f6ksa, dukade alltid upp till mig i k\u00f6rsb\u00e4rstr\u00e4dg\u00e5rden. Jag brukade inte ens byta om, satt med en handduk runt baddr\u00e4kten. Mor och far var bortresta hela den sommaren: Egypten, Mellan\u00f6stern, och s\u00e5 Rivieran mot slutet av augusti. Jag brukade be Anne att fixa gr\u00e4ddbakelser till eftermiddagsteet; hon brukade muttra n\u00e5got surt p\u00e5 bruten tyska och v\u00e4nda ryggen till \u2013 den l\u00e4tt b\u00f6jda h\u00e5llningen avsl\u00f6jade trotset. Men bakelser fick jag \u2026 varje dag.<\/p>\n

En dag n\u00e4r jag l\u00e5g p\u00e5 bryggan, f\u00f6rsjunken i djupa tankar kring Nietzsches id\u00e9er, fick jag syn p\u00e5 en liten segelb\u00e5t som l\u00e5g och guppade bara n\u00e5gra meter ut ifr\u00e5n mig. Det var tryckande hett \u2013 helt vindstilla, och en doft av j\u00e4st dy och f\u00f6rmultnade l\u00f6v l\u00e5g or\u00f6rlig \u00f6ver vattnet. Jag var desperat efter ett bad men v\u00e5gade inte riktigt hoppa i; i b\u00e5ten kunde jag skymta en ung man. Han hette Frank, men det visste jag inte d\u00e5.<\/p>\n

Till slut hade jag rest p\u00e5 mig, r\u00e4ttat till baddr\u00e4kten och kastat mig i; vattnet k\u00e4ndes underbart mot min r\u00f6dsvettiga hud. N\u00e4r jag d\u00f6k upp till ytan s\u00e5 satt han alldeles bredvid i sin b\u00e5t. Han log ner mot mig. Nu s\u00e5 h\u00e4r i efterhand k\u00e4nns det som om han glittrade i solen. Som om hans konturer var av guld. Jag kisade i motljuset \u2013 vattenytan var helt blank som ett gr\u00e5tt balsalsgolv.<\/p>\n

\u201dVill du ha te och bakelser?\u201d Hur kunde jag fr\u00e5ga n\u00e5got s\u00e5 dumt? Jag rodnar bara jag t\u00e4nker p\u00e5 det. Kanske hade veckorna av ensamhet gjort mig dj\u00e4rvare, f\u00e5tt mig att gl\u00f6mma vad som passade sig? N\u00e5v\u00e4l, den ok\u00e4nde unge mannen hade skrattat och tackat ja, sj\u00e4lvklart ville han ha te och bakelser! Hans b\u00e5t r\u00f6rde sig inte m\u00e5nga knop i stiltjen i alla fall. Jag tog tag i tampen i f\u00f6ren och drog honom till bryggan, hoppade vigt upp och angjorde med van hand.\u00a0 Kanske ville jag imponera?<\/p>\n

Frank fick sl\u00e5 sig ner i bers\u00e5n, medan jag med pirr i magen rusade upp till mitt rum \u2013 samtidigt som jag vr\u00e5lade in mot k\u00f6ket, d\u00e4r Anne skramlade med koppar och fat, att jag hade en g\u00e4st. Den bl\u00f6ta baddr\u00e4kten satt som ett andra skinn och var i det n\u00e4rmaste om\u00f6jlig att kr\u00e5ngla av min v\u00e5ta hud. I garderoben h\u00e4ngde sommarkl\u00e4nningarna p\u00e5 rad. Naken och andf\u00e5tt bl\u00e4ddrade jag bland galgarna \u2013 slet fram en bl\u00e5, den som jag visste satt fint. Framh\u00e4vde min smala midja och min byst. Sm\u00e5 puff\u00e4rmar och lite vidd i kolen \u2013 sm\u00e5 bl\u00e5 blommor p\u00e5 vit botten. Den doftade nymanglat. Sommar. H\u00e5ret h\u00e4ngde i v\u00e5ta testar; men s\u00e5 hade Anne ropat fr\u00e5n tr\u00e4dg\u00e5rden. Jag drog fingrarna genom det lockiga solblekta h\u00e5ret, l\u00e4t det vara.<\/p>\n

En sista titt i spegeln p\u00e5 toalettbordet. P\u00e5 n\u00e4san hade jag fr\u00e4knar.<\/p>\n

Frank. Du var s\u00e5 stilig att jag n\u00e4stan inte kunde titta p\u00e5 dig. \u00c4n mindre ta emot dina blickar, n\u00e4r de landade p\u00e5 mig i glittrande skratt. Vad s\u00e5g du? N\u00e4r du tittade p\u00e5 mig?<\/p>\n

Dag 102 i l\u00e4gret. Tio nya f\u00e5ngar hade kommit p\u00e5 morgonen. Tio stackars sj\u00e4lar som nu skulle byta ut sitt f\u00f6re mot ett efter. Sitt liv mot ett icke-liv. Minnen som tedde sig vanliga, alldagliga skulle nu tr\u00e4da fram som gudomliga h\u00e4gringar, alltmer diffusa mot det st\u00e5lgr\u00e5. De tio kvinnorna var alla unga, mellan 17 och 25 kanske. Deras \u00f6gon var r\u00e4dda och os\u00e4kra, deras kroppar \u00e4nnu v\u00e4ln\u00e4rda och om\u00e4rkta av sv\u00e4lt och slit. Inom ett halv\u00e5r skulle de b\u00f6rja vissna. F\u00f6rst sakta, sedan allt fortare.<\/p>\n

Hur s\u00e5g jag sj\u00e4lv ut? Jag var inte s\u00e4ker p\u00e5 om jag ville veta, eller om jag ens brydde mig l\u00e4ngre. Mitt robot-jag, som gick upp varje morgon klockan 05.30, n\u00e4r det tj\u00f6t i vakttornet, var inte s\u00e4rskilt intresserad av det yttre. Om jag hade normal avf\u00f6ring en dag s\u00e5 blev jag tillfreds. Om jag fick en extra ranson br\u00f6d utan m\u00f6gel k\u00e4ndes livet lite l\u00e4ttare. Om jag slapp h\u00f6ra saker \u2026 n\u00e5gon enda dag. S\u00e5 var jag n\u00f6jd. Mensen hade f\u00f6rsvunnit. Jag bl\u00f6dde inte l\u00e4ngre. Mitt h\u00e5r f\u00f6ll av i stora testar, jag hade inte borstat t\u00e4nderna ordentligt och nu b\u00f6rjade jag k\u00e4nna av v\u00e4rk i en tand. Min kropp. \u00c4nnu ung. Men i \u00e5ldrande.<\/p>\n

Frank. Vi \u00e5t av Annes gr\u00e4ddbakelser och drack Earl Grey, ink\u00f6pt p\u00e5 Harrods i London av min mor. Honung och mj\u00f6lk i. Bers\u00e5n gav skugga, syrsorna spelade s\u00f6vande. \u201dJag heter Hannah\u201d, s\u00e5 sa jag. \u201dJag heter Hannah och jag \u00e4r helt ensam h\u00e4r \u00f6ver sommaren.\u201d Mina l\u00e5nga slanka f\u00f6liga ben framstr\u00e4ckta, brunbr\u00e4nda mot det bl\u00e5vita bomullstyget. En stulen blick, du snuddade vid min arm; h\u00e5ren st\u00e4llde sig upp, det blonda fjunet i givakt. Jag sk\u00e4lvde till.<\/p>\n

Du bodde p\u00e5 andra sidan sj\u00f6n, i det stora vita huset. Din \u00f6verkropp var bar, doftade solvarm hud; det blev en kyss i skydd av k\u00f6rsb\u00e4rstr\u00e4dens gr\u00f6nska. Du slickade av gr\u00e4dden fr\u00e5n mina l\u00e4ppar, stack in tungan och m\u00f6tte min. S\u00e5 varm och len din tunga var; mitt underliv v\u00e4rkte. Min allra f\u00f6rsta kyss.<\/p>\n

En dag vaknade jag av ett skrik. Det gick difteri i l\u00e4gret och d\u00f6den visade sitt \u00e4ckliga tryne allt oftare \u2013 jag var helt likgiltig inf\u00f6r sjukdomen. Skulle jag smittas? Jaha. L\u00e5t mig i s\u00e5 fall d\u00f6, s\u00e5 att det h\u00e4nder n\u00e5got. Vad som helst mot denna avskyv\u00e4rda helvetesleda. Skriket kom fr\u00e5n britsen under mig. D\u00e4r sov en \u00e4ldre kvinna, kanske den \u00e4ldsta i hela l\u00e4gret. Vad visste jag? Och nu l\u00e5g hon allts\u00e5 och skrek och krampade s\u00e5 att det skar i trumhinnorna. H\u00f6ll hon p\u00e5 att d\u00f6? Jag h\u00e4ngde mig \u00f6ver kanten, plirade ner i m\u00f6rkret. S\u00e5 pl\u00f6tsligt blev det tyst \u2013 ett sista gnyende. Jag kunde andas ut. Hon var nog d\u00f6d nu; jag v\u00e4nde mig mot v\u00e4ggen och somnade om.<\/p>\n

Efter den dagen, kyss-dagen, s\u00e5 kom Frank seglande f\u00f6rbi bryggan varje dag. Han la till, hoppade i land och reste sig, ovanf\u00f6r mig d\u00e4r jag l\u00e5g utsmetad p\u00e5 handduken, mot solen och den bl\u00e5 himlen som en Hercules i badshorts. Det blanka svarta h\u00e5ret h\u00e4ngde ner i pannan. Min vackra Frank. F\u00f6r du var min den sommaren. Mitt hela liv.<\/p>\n

Fick du ta p\u00e5 mig? Tog du p\u00e5 mig? I avskildheten vid v\u00e5r strand la du dig t\u00e4tt emot mig p\u00e5 handduken, smekte mig \u00f6verallt. V\u00e5ra andetag, allt hetsigare. S\u00e5 ja. Vi gjorde det. Det d\u00e4r. I hettan, p\u00e5 bryggan. I solen. V\u00e5ra svettiga kroppar halkade omkring mot varandra. Din blick. Dimmig blick. S\u00e5 det var s\u00e5 den s\u00e5g ut. \u00c5tr\u00e5n. Lusten.<\/p>\n

Sen badade vi, \u00e5lade oss som s\u00e4lar i vattnet \u2013 du kastade mig genom luften, d\u00f6k och pressade dina l\u00e4ppar mot min nakna svank under vattnet. Vid tre brukade vi \u00e4ta bakelser och dricka te. Fnittrandes \u00e5t v\u00e5r hemlighet. \u00c5, du ljuvliga minne.<\/p>\n

En dag blev jag sjuk. Hostan kom pl\u00f6tsligt; jag kr\u00e4ktes och kippade efter andan \u2013 febern fick mig att krampa. Det v\u00e4rkte i sidan, lungorna brann som eld. Min kropp k\u00e4mpade mot difterin och slogs f\u00f6r sin \u00f6verlevnad. Fast jag inte riktigt brydde mig s\u00e5 gjorde kroppen det, urdjuret i mig stod dj\u00e4rv och rakryggad. Skuggvarelser r\u00f6rde sig runt mig, baddade min panna, h\u00e4llde i mig vatten, ojade sig. Drog i filten, pratade viskande; de sa att jag n\u00e4stan str\u00f6k med. Vad hade det<\/em> gjort d\u00e5? Om jag f\u00e5tt l\u00e4mna allt. Nu l\u00e5g jag d\u00e4r, svagare \u00e4n n\u00e5gonsin; som en skelettlik f\u00e5gelunge. Det bleka skinnet var skrynkligt av v\u00e4tskebrist \u2013 de varma t\u00e5rarna salta ner i min \u00f6ppna mun. Helvetes j\u00e4vla skit.<\/p>\n

S\u00e5 kom d\u00e5 dagen d\u00e5 jag skulle arbeta igen. Jag var s\u00e5 svag att benen skakade okontrollerat n\u00e4r jag darrande reste mig upp. Jag h\u00f6ll mig i s\u00e4ngen, f\u00f6rs\u00f6kte st\u00e4vja yrseln. En vakt, som tydligen inte hade n\u00e5got t\u00e5lamod, slog till mig med gev\u00e4rspipan; det h\u00e5rda st\u00e5let slog mot min beniga axel. \u00c4nd\u00e5 gjorde det inte ont i k\u00f6ttet. Det gjorde ont i sj\u00e4len. I mig v\u00e4rkte det. Jag minns ingenting av mina f\u00f6rsta dagar i skogen \u2013 bara att det var kallt och regnigt, jag fr\u00f6s. Veckorna sl\u00e4pade sig fram i ett t\u00f6cken av minnesfragment; sakta, sakta blev jag lite starkare. Det var d\u00e5 jag blev v\u00e5ldtagen.<\/p>\n

N\u00e4r Frank ber\u00e4ttade att han skulle l\u00e4sa en forts\u00e4ttningskurs i konsthistoria vid universitetet i Wien den h\u00f6sten h\u00f6gg det till i mig, jag tyckte mig redan vara \u00f6vergiven. Men jag \u00e4lskade att lyssna p\u00e5 hans l\u00e5nga monologer om den arkaiska stilens egyptiska influenser. Eller n\u00e4r han s\u00e5g tillgjort viktig ut och hade utstuderat tr\u00e5kiga utl\u00e4ggningar om Parthenons friser. Hans r\u00f6st, s\u00e5 mild och dov. Den la sig i mig mjuk som bomull. Jag kunde se honom framf\u00f6r mig, i ett h\u00f6stligt Wien. Hur han satt, ikl\u00e4dd tweedkavaj, vid caf\u00e9erna vid Rathausplatz, omgiven av unga studentskor \u2013 fulla av beundran och entusiasm inf\u00f6r den stilige och intelligente schweizaren.<\/p>\n

Min Frank. Jag r\u00f6s till vid tanken p\u00e5 att du skulle r\u00f6ra vid n\u00e5gon annan. Att jag skulle kunna bli utbytt. Bortgl\u00f6md och uttj\u00e4nad. V\u00e5r eviga k\u00e4rlek f\u00f6rvandlad till en sj\u00e4ll\u00f6s och kall grekisk staty. N\u00e5got att beundra. N\u00e5got d\u00f6tt.<\/p>\n

Du hade b\u00f6rjat sova kvar vissa n\u00e4tter. Vi brukade v\u00e4nta tills Anne g\u00e5tt och lagt sig, sen sm\u00f6g vi tyst, tyst in i k\u00f6ket och konfiskerade lite vin innan vi gick in till mitt sovrum. Mitt rum var ljust vitt med enkla vitm\u00e5lade tr\u00e4m\u00f6bler, skira spetsgardiner t\u00e4ckte de spr\u00f6jsade f\u00f6nsterna. Min s\u00e4ng var smal, alldeles f\u00f6r smal f\u00f6r tv\u00e5. Vi l\u00e5g t\u00e4tt, t\u00e4tt, nakna mot varandra \u2013 lyssnandes mot sommaren utanf\u00f6r det \u00f6ppna f\u00f6nstret. Ibland l\u00e4ste jag ur Novalis Hymner till natten<\/em> f\u00f6r dig: stilla, ink\u00e4nnande. En g\u00e5ng gr\u00e4t du. Jag kunde k\u00e4nna dina t\u00e5rar mot min bara axel. Inte visste jag att ocks\u00e5 pojkar gr\u00e4t. Den blottade vekheten skr\u00e4mde mig \u2013 gjorde mig os\u00e4ker. Fick mig att k\u00e4nna mig m\u00e4rkligt ensam. Utel\u00e4mnad.<\/p>\n

En koltrast brukade vemodigt sjunga f\u00f6r oss, ibland h\u00f6rde vi v\u00e5gorna mot bryggan. Du brukade smeka mig l\u00e4ngs hela sidan, fr\u00e5n ryggen, nerf\u00f6r den mjuka backen mot h\u00f6ften. Och utanf\u00f6r lade sig augustim\u00f6rkret allt t\u00e4tare runt sj\u00f6n.<\/p>\n

Efter v\u00e5ldt\u00e4kten var jag som en v\u00e5lnad. Gick omkring och l\u00e5tsades att jag var en m\u00e4nniska. Men egentligen hade jag d\u00f6tt; \u201dSch, s\u00e4g det inte till n\u00e5gon \u2026 f\u00f6r d\u00e5 sl\u00e4nger de mig i ugnarna.\u201d Jag r\u00f6rde mig stelt som en gammal tant. Mina knotiga lemmar stack ut ur de randiga traslumporna som p\u00e5 en f\u00e5gelskr\u00e4mma. Pl\u00f6tsligt kunde jag inte \u00e4ta mer \u2013 det gick inte att sv\u00e4lja den smakl\u00f6sa vattniga soppan eller det sura och m\u00f6gliga br\u00f6det. Jag drack lite vatten ibland. Det var allt. Jag var redo. D\u00f6den kunde f\u00e5 komma nu.<\/p>\n

Efter n\u00e5gon vecka f\u00f6ll jag ihop av utmattning i skogen. N\u00e5gon f\u00f6rbarmade sig \u00f6ver mig och bar hem mig till baracken; d\u00e4r l\u00e5g jag med korta fl\u00e4mtande andetag medan febern fick mina \u00f6gon att hetta. Precis innan jag fl\u00f6t iv\u00e4g i medvetsl\u00f6shetens gl\u00f6mska, och vad vet jag: in i d\u00f6den? S\u00e5 s\u00e5g jag tydligt Frank vid min sida. Han satt vid s\u00e4ngkanten med benen dinglande och smekte mig \u00f6ver kinden, hans blick s\u00e5 djupt sorgsen. \u201dHannah\u201d, viskade han. \u201dHannah. Ich liebe dich.\u201d<\/p>\n

Den sista g\u00e5ngen vi s\u00e5gs, en m\u00f6rk och varm augustinatt \u2013 n\u00e4r stj\u00e4rnorna tindrade lite extra starkt och den f\u00f6rsta sensommarkylan b\u00f6rjade krypa sig p\u00e5, s\u00e5 sa du att du \u00e4lskade mig. Du, den vackraste jag sett. Som bokstavligen kommit seglande in i mitt liv och blivit kvar \u2013 men n\u00e5gonstans kunde jag k\u00e4nna att vi var en bubbla i tiden. En varm sommarbubbla som n\u00e4r h\u00f6sten kom skulle brista. Mina f\u00f6r\u00e4ldrar var p\u00e5 v\u00e4g ifr\u00e5n Antibes. Terminen skulle b\u00f6rja om n\u00e5gra dagar. Jag l\u00e4ngtade efter stimulans, efter dammiga b\u00f6cker och l\u00e5nga fikastunder med mina v\u00e4ninnor \u2013 s\u00e5g fram emot h\u00f6stens friska vindar och \u00e4ndl\u00f6sa promenader i Potsdams slottsparker. Jag skulle l\u00e4sa Goethe, i lusthuset vid Sanssouci. Skriva l\u00e5nga analyser om Den unge Werthers lidanden<\/em> f\u00f6r herr Schubert i tyska och f\u00e5 stort A, och kanske skulle han l\u00e4gga sin hand p\u00e5 min axel och krama den som han gjorde i v\u00e5ras. Jag s\u00e5g framf\u00f6r mig att jag hade en ny frisyr och en r\u00f6d angoratr\u00f6ja och att herr S skulle tycka att jag v\u00e4xt till mig under sommaren. Att jag blivit kvinna. Kanske skulle jag \u00f6vertala mamma att k\u00f6pa mig en ny dyr kappa hos Lotte p\u00e5 Lenn\u00e9stra\u00dfe. Tanken p\u00e5 allt detta fick det att spritta till i mig. Jag skulle glida runt som Hedy Lamarr i filmen Algiers. <\/em>Elegant och sofistikerad. Erfaren.<\/p>\n

Du \u00e4lskade mig. S\u00e5 det var s\u00e5 det k\u00e4ndes att vara \u00e4lskad. N\u00e4r du sa det tog hj\u00e4rtat ett skutt; sedan brast mina kinder upp i ett brett grin. \u201dG\u00f6\u00f6r du?\u201d Du pussade mig l\u00e4tt p\u00e5 kinden. \u201dJa, det g\u00f6r jag Hannah. Du \u00e4r s\u00e5 fin. Wunderbar, wunderbar, wunderbar. I dig finns tusen v\u00e4rldar. Och jag vill uppt\u00e4cka dem alla.\u201d S\u00e5 drog du filten t\u00e4tare om oss d\u00e4r vi satt i hammocken under stj\u00e4rnorna. S\u00e5 satt vi d\u00e4r, medan v\u00e5ra hj\u00e4rtan brann och inte visste vi att \u00e4ven v\u00e4rlden snart skulle brinna. Att allt skulle f\u00e5 ett slut. Det skulle inte bli n\u00e5gon terminsstart, inte n\u00e5gon hemf\u00e4rd till huset i Potsdam. Nej, v\u00e4rlden skulle bli galen. Och jag, skulle d\u00f6.<\/p>\n

Med m\u00e4nniskan \u00e4ndrar sig v\u00e4rlden. Slut \u2013 \u00e5kallan<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

H\u00e4r kommer ett l\u00e4stips inf\u00f6r jullovet: en novell av Sofia Stensg\u00e5rd, l\u00e4rare i svenska, historia och kultur- och id\u00e9historia samt biblioteksansvarig p\u00e5 Europaskolan Str\u00e4ngn\u00e4s. Sofia \u00e4r ordf\u00f6rande i skrivs\u00e4llskapet Scriptorium, som \u00e4r en av skolans f\u00f6reningar. Med denna novell hoppas hon kunna inspirera dig som elev till eget skrivande. Vill du veta mer om Scriptorium […]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":12500,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[4],"tags":[],"class_list":["post-12495","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-boktipset"],"blocksy_meta":[],"rttpg_featured_image_url":{"full":["https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-content\/uploads\/sites\/2\/2021\/12\/willow-2.jpg",960,719,false],"landscape":["https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-content\/uploads\/sites\/2\/2021\/12\/willow-2.jpg",960,719,false],"portraits":["https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-content\/uploads\/sites\/2\/2021\/12\/willow-2.jpg",960,719,false],"thumbnail":["https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-content\/uploads\/sites\/2\/2021\/12\/willow-2-200x150.jpg",200,150,true],"medium":["https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-content\/uploads\/sites\/2\/2021\/12\/willow-2-401x300.jpg",401,300,true],"large":["https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-content\/uploads\/sites\/2\/2021\/12\/willow-2.jpg",960,719,false],"1536x1536":["https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-content\/uploads\/sites\/2\/2021\/12\/willow-2.jpg",960,719,false],"2048x2048":["https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-content\/uploads\/sites\/2\/2021\/12\/willow-2.jpg",960,719,false],"sow-carousel-default":["https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-content\/uploads\/sites\/2\/2021\/12\/willow-2-272x182.jpg",272,182,true]},"rttpg_author":{"display_name":"admin","author_link":"https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/author\/admin\/"},"rttpg_comment":0,"rttpg_category":"L\u00e4s- och boktips!<\/a>","rttpg_excerpt":"H\u00e4r kommer ett l\u00e4stips inf\u00f6r jullovet: en novell av Sofia Stensg\u00e5rd, l\u00e4rare i svenska, historia och kultur- och id\u00e9historia samt biblioteksansvarig p\u00e5 Europaskolan Str\u00e4ngn\u00e4s. Sofia \u00e4r ordf\u00f6rande i skrivs\u00e4llskapet Scriptorium, som \u00e4r en av skolans f\u00f6reningar. Med denna novell hoppas hon kunna inspirera dig som elev till eget skrivande. Vill du veta mer om Scriptorium…","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/12495","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=12495"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/12495\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-json\/wp\/v2\/media\/12500"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=12495"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=12495"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=12495"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}