![\"\"](\"https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-content\/uploads\/sites\/2\/2021\/10\/ESS_Boktipsert-3.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Paris. 1920\u20131930-talet: vilken v\u00e4rld! Det \u00e4r n\u00e5got magiskt med denna modernismens absoluta metropol \u2013 avantgardets lekplats. H\u00e4r samlades de: konstn\u00e4rerna, f\u00f6rfattarna, komposit\u00f6rerna \u2013 ja, och alla de andra som ivrigt ville suga upp de nya influenserna som i k\u00f6lvattnet av f\u00f6rsta v\u00e4rldskriget briserade i Europa. Till denna kulturens mecka str\u00f6mmade en icke oansenlig del amerikanska f\u00f6rfattare och kulturmissbrukare \u2013 missn\u00f6jda med spritf\u00f6rbud och andra intoleranta och puritanska lagar hemmavid. P\u00e5 jakt efter \u00e4ventyr och inspiration: \u00e4ntligen kunde de f\u00e5 leva ut lite. Vara lite \u201dwild and crazy\u201d. (Paris var ocks\u00e5 en f\u00f6rh\u00e5llandevis billig stad att leva i runt 20-talet, vilket naturligtvis lockade fattiga konstn\u00e4rer och f\u00f6rfattaraspiranter).<\/p>\n
![\"\"](\"https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-content\/uploads\/sites\/2\/2021\/10\/ESS_Boktipset-5.jpg\")
<\/p>\n
Vid caf\u00e9ernas uteserveringar kunde man st\u00f6ta p\u00e5 en h\u00f6gljudd Ernest Hemingway (vitt och brett deklarerandes att de alla borde \u00e5ka ner till Spanien och titta p\u00e5 tjurf\u00e4ktning) och en Ezra Pound (som senare, p\u00e5 grund av sina fascistsympatier, l\u00e4nge sp\u00e4rrades in p\u00e5 mentalsjukhus hemma i USA). D\u00e4r fanns \u00e4ven en Gertrude Stein (som ofta h\u00f6ll salong och blev mentor f\u00f6r flera av de unga f\u00f6rfattarna), en James Joyce (som f\u00f6r \u00f6vrigt var irl\u00e4ndare) och Scott Fitzgerald (som skrev Den store Gatsby).<\/em> Hit kom ocks\u00e5 Sylvia Beach: grundaren av den legendariska bokhandeln Shakespeare & Company, som kom att bli en viktig m\u00f6tesplats f\u00f6r alla dessa engelskspr\u00e5kiga modernister, och som 1922 gav ut James Joyces (i USA) f\u00f6rbjudna bok Odysseus<\/em>.<\/p>\n Bland denna the lost generation <\/em>(Gertrude Stein myntade uttrycket f\u00f6r att beskriva den unga efterkrigsgenerationen: desillusionerade och m\u00e4rkta av f\u00f6rsta v\u00e4rldskrigets menings\u00adl\u00f6sa fasor) r\u00f6rde sig ocks\u00e5 de stora konstn\u00e4rerna: Pablo Picasso, Salvador Dali, Henri Matisse, Marcel Duchamp och de andra som tillsammans gick i br\u00e4schen f\u00f6r kubism, surrealism, fauvism och dadaism. Vilken tid! Vilken v\u00e4rld.<\/p>\n Och det var till detta dynamiska och omv\u00e4lvande Paris hon kom: Djuna Barnes.<\/p>\n F\u00f6r m\u00e5nga kanske namnet Djuna Barnes inte klingar bekant, inte ens bland de lite mer litteraturbevandrade. Men faktum \u00e4r att hon vid sidan av James Joyce, Virginia Woolf och T.S. Eliot \u00e4r en av de st\u00f6rsta inom den modernistiska litteraturen. Ja, kanske den st\u00f6rsta. Hennes roman Nattens skogar<\/em> (1936) har kallats \u201den av 1900-talets b\u00e4sta b\u00f6cker\u201d. Inte illa! S\u00e5 vem var d\u00e5 denna fantastiska f\u00f6rfattare?<\/p>\n Barnes arbetade, i b\u00f6rjan av 20-talet, som journalist och illustrat\u00f6r i New York \u2013 vid en av USA:s st\u00f6rsta tidskrifter. 1921 skickades hon \u00f6ver till Paris f\u00f6r att intervjua diverse k\u00e4nda personligheter f\u00f6r tidningens r\u00e4kning: bland annat Coco Chanel. Djuna Barnes hade v\u00e4xt upp i en brokig konstn\u00e4rsfamilj, med en tidigare suffragett till farmor, en excentrisk far (som levde \u00f6ppet med sin \u00e4lskarinna i hemmet) och ett g\u00e4ng syskon. Modern hade till slut tr\u00f6ttnat p\u00e5 faderns promisku\u00f6sa och respektl\u00f6sa s\u00e4tt och l\u00e4mnat hemmet med barnen. Och det var till New York hon styrde kosan: den stad d\u00e4r Djuna kom att spendera sina ton\u00e5r \u2013 d\u00e4r hon studerade och d\u00e4r hon gifte sig endast 16 \u00e5r gammal (ett \u00e4ktenskap som bara varade ett \u00e5r).<\/p>\n N\u00e4r Barnes anl\u00e4nde till Paris 1921 var det som en f\u00e4rgstark och originell 29-\u00e5ring. Hon stack ut med sin speciella kl\u00e4dstil och sin blixtrande utstr\u00e5lning: Djuna Barnes var str\u00e5lande \u2013 en skarp och vibrerande kvinna. Bisexuell och intellektuell. Intelligent och nyfiken. Och i Paris fann hon det hon saknat: en tolerans f\u00f6r alternativa livsstilar, ett sm\u00f6rg\u00e5sbord av intellektuella \u2013 och s\u00e5 k\u00e4rleken f\u00f6rst\u00e5s. Den amerikanska skulptrisen Thelma Wood. Djuna Barnes l\u00e4r ha sagt \u201dI\u2019m not a lesbian, I just loved Thelma\u201d. Hon ville vara fri fr\u00e5n alla st\u00e4mplar \u2013 fr\u00e5n alla kategoriseringar.<\/p>\n Barnes var som skapt f\u00f6r de parisiska salongerna och hon blev snart ett v\u00e4lk\u00e4nt namn i kulturella kretsar. En middagsbjudning med Djuna var alltid en upplevelse: hon var helt enkelt fantastiskt underh\u00e5llande. En lysande stj\u00e4rna. Om vi stannar kvar lite vid just salongerna: det var ofta kvinnor som h\u00f6ll i dessa tillst\u00e4llningar \u2013 kvinnor som Gertrude Stein och Natalie Clifford Barney. B\u00e5da amerikanska f\u00f6rfattare i exil i Paris \u2013 \u00f6ppet lesbiska; Stein levde till exempel med sin Alice B Toklas och Barney var en riktig kvinnof\u00f6rf\u00f6rare.<\/p>\n Natalie Barney h\u00f6ll salong hemma hos sig p\u00e5 rue Jacob 20 varje fredag (mellan klockan 16 och n\u00e5gra timmar fram\u00e5t tog hon tjusigt vitkl\u00e4dd emot sina g\u00e4ster) och d\u00e5 samlades de kulturt\u00f6rstande, de alternativa och de skapande \u2013 m\u00e5nga av dem som kom att utg\u00f6ra det vi i dag kallar f\u00f6r modernismen. Det kunde samlas upp\u00e5t hundra personer vissa veckor \u2013 s\u00e5 det kr\u00e4vdes en del resurser och en rej\u00e4l tj\u00e4nstestab (hon var efter ett stort arv en rik kvinna). Barney sj\u00e4lv minglade runt och det diskuterades ivrigt konst, litteratur och musik. Hennes v\u00e5ning blev verkligen en sk\u00e5deplats \u2013 en magisk scen: t\u00e4nda vaxljus, tunga r\u00f6da sammets-draperier och andra effektfulla inredningsdetaljer skapade tillsammans en mystisk st\u00e4mning, som fond f\u00f6r dessa intressanta samtal. Men det g\u00e4llde att bjuda till som g\u00e4st \u2013 var du inbjuden f\u00f6rv\u00e4ntades du vara kvick och fram\u00e5t, och allra helst utstuderat excentrisk med karisma: tr\u00e5km\u00e5nsar gjorde sig icke besv\u00e4r!<\/p>\n Dessa kvinnor (det var oftast kvinnor som agerade salongsv\u00e4rdinnor) som ordnade dessa \u00e5terkommande tillst\u00e4llningar, utgjorde en mycket viktig del i tidens avantgarder\u00f6relse: som mecenater inte minst. Salongsv\u00e4rdinnornas betydelse f\u00f6r modernismens utveckling gl\u00f6ms ofta bort \u2013 kanske f\u00f6r att det var en kvinnlig krets? Natalie Barney sj\u00e4lv menade p\u00e5 att hennes fester skapade en m\u00f6jlighet f\u00f6r de olika nationaliteterna att tr\u00e4ffas: de kunde \u00f6vers\u00e4tta varandras verk och sprida litteraturen. Hon bildade ocks\u00e5 en litter\u00e4r akademi: L\u00b4academie de femme, vars syfte var att uppm\u00e4rksamma kvinnliga f\u00f6rfattare.<\/p>\n Vill man veta mer om dessa m\u00e4nniskor kan man l\u00e4sa Djuna Barnes bok Damernas almanacka <\/em>(1928) d\u00e4r hon gestaltar denna fabul\u00f6sa Paris-sf\u00e4r, med alla dess intressanta personligheter och intriger.<\/p>\n Djuna Barnes, som verkligen kom att utg\u00f6ra sj\u00e4lva gr\u00e4ddan i denna salongsv\u00e4rld (och som ocks\u00e5 hade en kortare relation med Natalie Barney), kom att bli kvar i sitt \u00e4lskade Paris fram till 1940 \u2013 d\u00e5 hon \u00e5terv\u00e4nde till USA: sv\u00e5rt m\u00e4rkt av ett alkoholmissbruk. Under sina sista 40 \u00e5r, fram till sin d\u00f6d 1982, levde hon ett ensamt bohemliv i sin lilla etta i Greenwich Village. En enst\u00f6ring, (f\u00f6rs\u00f6rjd av Peggy Guggenheim: f\u00f6rm\u00f6gen konstsamlare som f\u00f6rbarmat sig \u00f6ver Djuna), som minst sagt var avigt inst\u00e4lld till sin ber\u00f6mmelse och sina beundrare. Hon ville bli l\u00e4mnad ifred. En intressant detalj \u00e4r att hon var god v\u00e4n med v\u00e5r egen Dag Hammarskj\u00f6ld (vars cv kan g\u00f6ras l\u00e5ng: FN:s generalsekreterare mellan 1953 och 1961, fick Nobels fredspris postumt 1961. Han var \u00e4ven f\u00f6rfattare och under en tid en del av de aderton i Svenska Akademien) \u2013 de stod varandra n\u00e4ra under dessa New York-\u00e5r fram till hans tragiska d\u00f6d i en flygolycka 1961 (f\u00f6rmodligen ingen olycka, utan mord).<\/p>\n Barnes mest k\u00e4nda roman \u00e4r Nattens skogar<\/em> och den beskrivs ofta som ett banbrytande modernistiskt verk, n\u00e5got av ett m\u00e4sterverk. Det \u00e4r verkligen en klassiker som borde uppt\u00e4ckas av fler, men den \u00e4r utmanande \u2013\u00a0det ska man ha klart f\u00f6r sig! F\u00f6rfattaren och v\u00e4nnen T.S. Eliot skrev romanens f\u00f6rord, d\u00e4r han bland annat uttrycker sig s\u00e5 h\u00e4r: \u201dV\u00e4nder sig fr\u00e4mst till poesil\u00e4sare\u201d och \u201dden \u00e4r en s\u00e5 bra roman att bara en k\u00e4nslighet som \u00f6vats upp med poesi kan fullt uppskatta den.\u201d Det \u00e4r en komplicerad bok och s\u00e4gs kr\u00e4va flera l\u00e4sningar f\u00f6r att komma till sin r\u00e4tt: spr\u00e5ket \u00e4r i sig en prestation \u2013 sn\u00e5rigt och ibland omst\u00e4ndligt. Extremt genomt\u00e4nkt men kanske n\u00e5got pretenti\u00f6st i sin framtoning.<\/p>\n Intrigen \u00e4r sn\u00e4v och begr\u00e4nsad och flyter ut i en ganska m\u00f6rk, t\u00e4t och poetiskt laddad v\u00e4rld. Likt poesin ger texten uttryck f\u00f6r k\u00e4nslor snarare \u00e4n att presentera en handling med tydligt byggda karakt\u00e4rer och v\u00e4ndpunkter. Barnes ger oss en mystisk och lockande roman om besatthet, svartsjuka och f\u00f6rfall \u2013 om utanf\u00f6rskap och l\u00e4ngtan: en spegelbild av Djuna Barnes sj\u00e4lv. Spr\u00e5ket kan p\u00e5 sina h\u00e5ll verka s\u00f6vande och dovt; flytande likt en f\u00f6rnimmelse av en dr\u00f6msekvens ger det l\u00e4saren olika intryck snarare \u00e4n information. Men, f\u00f6r det mesta skulle jag vilja s\u00e4ga att Barnes efterstr\u00e4var en exakthet: n\u00e4stan uttr\u00f6ttande ambiti\u00f6s i sin iver.<\/p>\n Ber\u00e4ttelsen r\u00f6r sig kring en treenighet: Nora Flood, Robin Vote och Jenny Petherbridge. Alter ego f\u00f6r henne sj\u00e4lv, k\u00e4rleken Thelma Wood och den kvinna (Henriette Alice McCrea-Metcalf) som Thelma var otrogen med. H\u00e4r finns ocks\u00e5 l\u00e4karen Matthew O\u2019Connor, som i l\u00e5nga monologer f\u00f6rs\u00f6ker att f\u00f6rst\u00e5 v\u00e4rlden \u2013 eller h\u00e5lla den st\u00e5ngen. O\u2019Connor \u00e4r f\u00f6rem\u00e5let f\u00f6r de tre kvinnornas \u00e5tr\u00e5. Karakt\u00e4rerna r\u00f6r sig i bohemkretsar i 20-talets dekadenta storstadsmetropoler: som Paris, Wien och Berlin.<\/p>\n Bara titeln lockar \u2013 Nattens skogar <\/em>\u2013 och ger en dr\u00f6msk och suggestiv k\u00e4nsla. S\u00e5 vad tycker jag d\u00e5 sj\u00e4lv om denna roman? Inledningsvis utmanar den f\u00f6rst\u00e5elsen med evighetsl\u00e5nga meningsbyggen. Det h\u00e4r \u00e4r inte en Hemingway: rak och direkt, Barnes skapar en v\u00e4rld i v\u00e4rlden d\u00e4r orden b\u00e4r p\u00e5 mer \u00e4n intrigen. Jag imponeras av hennes entr\u00e4genhet \u2013 att s\u00e5 skarpsynt iaktta och s\u00e5 skoningsl\u00f6st gestalta. Hon hamrar in intrycken \u2013 men det jag l\u00e4ser k\u00e4nns ibland som ett fr\u00e4mmande spr\u00e5k: som om Barnes p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt funnit att spr\u00e5k i spr\u00e5ket. Och det \u00e4r det som \u00e4r det intressanta med Nattens skogar <\/em>\u2013 den har andra dimensioner som sakta tydligg\u00f6rs ju mer man l\u00e4ser.<\/p>\n S\u00e5, om du s\u00f6ker efter en l\u00e4sutmaning \u2013 som l\u00e4mnar dig omskakad och tilltufsad, som du minns l\u00e4nge: ta dig d\u00e5 an Djuna Barnes m\u00e4rkliga bok!<\/p>\n \u00c4r du intresserad av att veta mer om Djuna Barnes och de andra i 20-talets Paris? \u2026 eller varf\u00f6r inte l\u00e4sa Ingrid Svenssons bok, Sofia Stensg\u00e5rd, <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Paris. 1920\u20131930-talet: vilken v\u00e4rld! Det \u00e4r n\u00e5got magiskt med denna modernismens absoluta metropol \u2013 avantgardets lekplats. H\u00e4r samlades de: konstn\u00e4rerna, f\u00f6rfattarna, komposit\u00f6rerna \u2013 ja, och alla de andra som ivrigt ville suga upp de nya influenserna som i k\u00f6lvattnet av f\u00f6rsta v\u00e4rldskriget briserade i Europa. Till denna kulturens mecka str\u00f6mmade en icke oansenlig del amerikanska […]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":12380,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[4],"tags":[],"class_list":["post-12378","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-boktipset"],"blocksy_meta":[],"rttpg_featured_image_url":{"full":["https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-content\/uploads\/sites\/2\/2021\/10\/ESS_Djuna_Barnes_Nattens_Skogar-1.jpg",800,1237,false],"landscape":["https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-content\/uploads\/sites\/2\/2021\/10\/ESS_Djuna_Barnes_Nattens_Skogar-1.jpg",800,1237,false],"portraits":["https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-content\/uploads\/sites\/2\/2021\/10\/ESS_Djuna_Barnes_Nattens_Skogar-1.jpg",800,1237,false],"thumbnail":["https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-content\/uploads\/sites\/2\/2021\/10\/ESS_Djuna_Barnes_Nattens_Skogar-1-97x150.jpg",97,150,true],"medium":["https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-content\/uploads\/sites\/2\/2021\/10\/ESS_Djuna_Barnes_Nattens_Skogar-1-194x300.jpg",194,300,true],"large":["https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-content\/uploads\/sites\/2\/2021\/10\/ESS_Djuna_Barnes_Nattens_Skogar-1-662x1024.jpg",662,1024,true],"1536x1536":["https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-content\/uploads\/sites\/2\/2021\/10\/ESS_Djuna_Barnes_Nattens_Skogar-1.jpg",800,1237,false],"2048x2048":["https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-content\/uploads\/sites\/2\/2021\/10\/ESS_Djuna_Barnes_Nattens_Skogar-1.jpg",800,1237,false],"sow-carousel-default":["https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-content\/uploads\/sites\/2\/2021\/10\/ESS_Djuna_Barnes_Nattens_Skogar-1-272x182.jpg",272,182,true]},"rttpg_author":{"display_name":"admin","author_link":"https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/author\/admin\/"},"rttpg_comment":0,"rttpg_category":"L\u00e4s- och boktips!<\/a>","rttpg_excerpt":"Paris. 1920\u20131930-talet: vilken v\u00e4rld! Det \u00e4r n\u00e5got magiskt med denna modernismens absoluta metropol \u2013 avantgardets lekplats. H\u00e4r samlades de: konstn\u00e4rerna, f\u00f6rfattarna, komposit\u00f6rerna \u2013 ja, och alla de andra som ivrigt ville suga upp de nya influenserna som i k\u00f6lvattnet av f\u00f6rsta v\u00e4rldskriget briserade i Europa. Till denna kulturens mecka str\u00f6mmade en icke oansenlig del amerikanska…","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/12378","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=12378"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/12378\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-json\/wp\/v2\/media\/12380"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=12378"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=12378"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=12378"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}![\"\"](\"https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-content\/uploads\/sites\/2\/2021\/10\/ESS_Boktipsert-5.jpg\")
<\/p>\n![\"\"](\"https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-content\/uploads\/sites\/2\/2021\/10\/ESS_Djuna_Barnes-1.jpg\")
<\/p>\n![\"\"](\"https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-content\/uploads\/sites\/2\/2021\/10\/cafe1.jpg\")
<\/p>\n![\"\"](\"https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-content\/uploads\/sites\/2\/2021\/10\/ESS_natalie_barney.jpg\")
<\/p>\n![\"\"](\"https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-content\/uploads\/sites\/2\/2021\/10\/Lena-braun-djuna-barnes-2.jpg\")
<\/p>\n![\"\"](\"https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-content\/uploads\/sites\/2\/2021\/10\/ESS_Djuna_Barnes_Nattens_Skogar-1.jpg\")
<\/p>\n
\nLyssna p\u00e5 det h\u00e4r avsnittet fr\u00e5n Sveriges Radio ><\/a><\/p>\n
\nEtt magiskt rum: salonger i 1920-talets Paris<\/em> (2017) ><\/a><\/p>\n
\n
\n<\/em>l\u00e4rare i svenska, historia och kultur- och id\u00e9historia<\/p>\n