Allra l\u00e4ngst ned i s\u00f6dra Argentina, i Eldslandet, ligger v\u00e4rldens sydligaste stad: Ushuaia. De allra flesta har nog inte h\u00f6rt talas om denna lilla plats som ligger och skyggar vid Andernas sn\u00f6t\u00e4ckta toppar. Men, nu f\u00f6rf\u00f6ll det sig s\u00e5 att det var just h\u00e4r som en av de m\u00e4rkligaste historier jag varit med om utspelade sig en sommar f\u00f6r l\u00e4nge sedan. Jag hade precis lyckats skilja mig fr\u00e5n min fru, en neurotisk och komplicerad kvinna, och upprymd \u00f6ver min nyvunna frihet och \u00f6ver de pengar jag lyckats undanh\u00e5lla hennes illvilliga advokat best\u00e4mde jag mig f\u00f6r att resa iv\u00e4g n\u00e5gra veckor. Jag hade varit \u00f6verallt, tycktes det mig. I alla v\u00e4rldsdelar. Dessutom hade \u00e5ren med kvinnan gjort mig blas\u00e9 och utmattad. Jag ville bli golvad av upplevelser, ville att naturen skulle uppfylla mig s\u00e5 till den grad att allt gr\u00e5tt och grumligt inom mig bl\u00e5stes ut \u2013 som genom ett kylslaget andetag p\u00e5 en alptopp. Jag ville resa till v\u00e4rldens \u00e4nde. Det var ocks\u00e5 dessa ord jag valde att skriva in i s\u00f6kf\u00e4ltet p\u00e5 min dator: v\u00e4rldens \u00e4nde.<\/em> Det var s\u00e5 jag fann Ushuaia.<\/p>\n Resan tog mig tre dygn och v\u00e4l framme var jag \u00f6vertygad: detta var verkligen en plats vid v\u00e4rldens utkant. En liten r\u00e4tt s\u00e5 brokig stad, vid en flikig m\u00f6rkbl\u00e5 bukt omgiven av b\u00f6ljande vita bergstoppar, m\u00f6tte mig. N\u00e5gonstans s\u00f6derut i fj\u00e4rran, p\u00e5 andra sidan bergen, bredde Antarktis ut sig med sina isvidder. Sj\u00e4lva staden gjorde mig besviken, den p\u00e5minde om Nordkalottens karga och trista fiskest\u00e4der, att platsen en g\u00e5ng varit en f\u00e4ngelsekoloni byggd av f\u00e5ngarna sj\u00e4lva f\u00f6rv\u00e5nade mig inte. N\u00e4r jag upps\u00f6kte turistbyr\u00e5n var jag mycket m\u00e5lmedveten: jag ville bo genuint. Mitt ute i naturen, g\u00e4rna l\u00e5ngt bort fr\u00e5n bebyggelsen. \u201dEn stuga att hyra? Eller ett rum?\u201d Kvinnan bakom disken skakade bekymrat p\u00e5 huvudet. \u201dSeni\u00f5r, det \u00e4r mitt i h\u00f6gs\u00e4song. Det kommer att bli sv\u00e5rt, muy dificil, att hitta vad ni letar efter \u00e4r jag r\u00e4dd.\u201d Hon muttrade f\u00f6r sig sj\u00e4lv medan hon skrollade p\u00e5 sin dator. S\u00e5, v\u00e4nde hon sig om, str\u00e4ckte sig s\u00e5 l\u00e5ngt hon kunde utan att falla av stolen. Kvinnan drog fram en bl\u00e5 p\u00e4rm och la den p\u00e5 bordet, det dammade l\u00e4tt n\u00e4r hon med en tr\u00f6tt suck \u00f6ppnade den. \u201dKanske \u2026\u201d sa hon tyst f\u00f6r sig sj\u00e4lv. \u201dD\u00e4r har vi honom. Japp, jag ska ringa ett samtal. Om ni har tur s\u00e5 kanske det ordnar sig.\u201d Turistbyr\u00e5kvinnan f\u00f6rsvann in i ett avgr\u00e4nsande rum. Efter vad som k\u00e4ndes som en onaturligt l\u00e5ng tid kom hon tillbaka, med ett l\u00e4ttat leende i sitt v\u00e4derbitna ansikte. \u201dSeni\u00f5r, jag har lyckats ordna ett boende. Jag vet inte om det \u00e4r vad ni t\u00e4nkt er, men med tanke p\u00e5 hur det \u00e4r just nu \u2026\u201d Hon grimaserade l\u00e4tt medan hon skrev ner alla uppgifter. \u201dHan heter Alejandro Messi. Han hyr ut ett rum i sitt hus. Frukost och middag ing\u00e5r i priset. Mycket natursk\u00f6nt \u2026 avl\u00e4gset. Ni kommer att f\u00e5 vandra sista biten, hyr g\u00e4rna en guide. Det h\u00e4nder att turister g\u00e5r bort sig uppe i bergen. Alejandro kommer att m\u00f6ta upp er vid Laguna Esmeralda. Blir det bra?\u201d<\/p>\n De tog mig flera timmar att komma till sj\u00f6n, som l\u00e5g en bra bit upp i bergen. Den l\u00e5nga vandringen f\u00f6rde mig genom t\u00e4ta friska skogar, som tycktes mig sprungna ur en svunnen forntid, och \u00f6ver \u00f6ppna f\u00e4lt med kala klipph\u00e4llar d\u00e4r strida forsar for fram i skrevorna. Och runt omkring mig h\u00f6jde sig Anderna majest\u00e4tiskt \u2013 de sn\u00f6kl\u00e4dda veckade topparna sk\u00f6t upp som ringlande bombastiska urtidsdrakar mot den intensivt bl\u00e5 sommarhimlen. Solen v\u00e4rmde sk\u00f6nt men luften var h\u00f6g och klar. Jag nj\u00f6t av ensamheten och stillheten, mina lungor fylldes av renande dofter av k\u00e5da, barr och solvarma bergsblommor. Min blick fann en vila, en stillhet i allt det storslagna.<\/p>\n Laguna Esmeralda. Det \u00e4r f\u00e5 platser som verkligen tagit andan ur mig, som f\u00e5tt mig att k\u00e4nna hur cellerna liksom r\u00f6r sig och f\u00e5r nytt liv. Den syn som m\u00f6tte mig fick mig att stanna upp mitt i steget och n\u00e4r jag s\u00e5g ut \u00f6ver, den i det n\u00e4rmaste artificiellt turkosa, bergslagunen intogs jag av den sk\u00f6naste och mest underbara k\u00e4nsla. Jag kom att t\u00e4nka p\u00e5 Goethe och den unge Werthers naturupplevelser: i den stunden var jag Werther. Hade jag haft boken med mig hade jag l\u00e4st en rad h\u00f6gt som en hyllning till eskapismen och naturens inneboende gudomlighet. F\u00f6r s\u00e5 var det: allt genomsyrades av en ande. Stark, sj\u00e4lvklar och best\u00e5ende. En urande, som skulle \u00f6verleva oss alla.<\/p>\n S\u00e5 m\u00f6tte jag d\u00e5 mannen som skulle f\u00e5 mig att inse att livet var mycket m\u00e4rkligare \u00e4n jag n\u00e5gonsin kunnat f\u00f6rest\u00e4lla mig. N\u00e4r jag kom ner till den s\u00f6dra stranden, d\u00e4r vi kommit \u00f6verens om att m\u00f6tas, var Alejandro redan d\u00e4r. P\u00e5 den steniga strandremsan stod en bj\u00e4sse till man i 50\u201360-\u00e5rs\u00e5ldern, ikl\u00e4dd rutig skjorta med uppkavlade \u00e4rmar och kakishorts \u2013 jag t\u00e4nkte att han m\u00e5ste vara en bra bit \u00f6ver tv\u00e5 meter. Bredvid honom stod en j\u00e4ttelik gr\u00e5 hund med matt str\u00e4v p\u00e4ls och sorgsna m\u00f6rka \u00f6gon. Paret harmonierade fint med de majest\u00e4tiska omgivningarna; min kortvuxna uppenbarelse p\u00e5 175 cm k\u00e4ndes mer fr\u00e4mmande. N\u00e4r han sl\u00f6t min hand i sin och jag m\u00f6tte de d\u00e4r intensivt bl\u00e5 \u00f6gonen visste jag: det var n\u00e5got s\u00e4rskilt med den h\u00e4r mannen. Och jag blev genast ivrig att ta reda p\u00e5 vad.<\/p>\n Solen hade b\u00f6rjat s\u00e4nka sig bortom bergstopparna n\u00e4r vi \u00e4ntligen var framme vid Alejandros hus. Det gamla gulnande tr\u00e4huset l\u00e5g i en liten s\u00e4nka omgiven av vackra l\u00f6vtr\u00e4d. En porlande b\u00e4ck rann f\u00f6rn\u00f6jsamt f\u00f6rbi mellan stammarna. Min g\u00e4stgivare hade varit f\u00e5ordig, ovan vid s\u00e4llskap, men verkade varm och omt\u00e4nksam. Han hade sk\u00e4llt p\u00e5 mig lite d\u00e5 han fann att jag vandrat upp till sj\u00f6n utan guide. \u201dD\u00e5 hade du tur, J\u00f5han! V\u00e4dret sl\u00e5r om snabbt h\u00e4r uppe, Anderna \u00e4r som ett trotsigt barn. Fr\u00e5n sol till sn\u00f6 p\u00e5 n\u00e5gra minuter.\u201d Annars hade vi mest pratat om s\u00f6dra Andernas v\u00e4xt- och djurliv. Vi hade f\u00e5tt syn p\u00e5 en \u00f6rn och Alejandro hade st\u00e5tt l\u00e4nge med sin lilla kikare och f\u00f6ljt den med blicken.<\/p>\n Huset visade sig vara litet men mycket trivsamt; den r\u00e5a gulnade tr\u00e4sponten gav ett varmt intryck. I farstun fanns flera metsp\u00f6n upph\u00e4ngda p\u00e5 v\u00e4ggen och p\u00e5 g\u00e5rden h\u00e4ngde ett utsp\u00e4nt fisken\u00e4t. Gummist\u00f6vlar och kraftiga k\u00e4ngor, passande en j\u00e4tte, stod uppradade vid d\u00f6rrmattan. Hinkar, i olika storlek och modell, bildade ett torn av bj\u00e4rta f\u00e4rger. Det fanns en v\u00e4lorganiserad hand bakom det mesta. Medan jag packade upp och fann mig tillr\u00e4tta ordnade Alejandro med middagen. En underbar kryddig doft spred sig i det lilla huset, som ruvade likt en livmoder bland Andernas spetsiga toppar. Och \u00f6ver oss h\u00f6ljde sig stj\u00e4rnhimlen; och jag har varken f\u00f6rr eller senare sett s\u00e5 m\u00e5nga stj\u00e4rnor som i Eldslandet. De lysande punkterna l\u00e5g inte en och en, sida vid sida, utan ett gytter av diamantglitter i lager p\u00e5 lager l\u00e5g utspritt p\u00e5 himlavalvet.<\/p>\n Innan vi satte oss till bords f\u00f6r att \u00e4ta kv\u00e4llsmat infann sig ett lugn hos mig. Det var som om n\u00e5got skiftade, i tid och rum. Jag s\u00e5g allt med en pl\u00f6tslig sk\u00e4rpa som tycktes mig helt ny, som om jag blickade ut igenom ett annat f\u00f6nster; och bakom denna \u00f6ppning fanns en helt annan molekylupps\u00e4ttning. En annan ordning. Och som en kameleont anpassade jag mig, mina celler formaterade om sig.<\/p>\n Jag betraktade l\u00e4nge Alejandros b\u00f6jda ryggtavla, medan han la in ved i den \u00f6ppna spisen \u2013 p\u00e5 spiselkransen ovanf\u00f6r tr\u00e4ngdes fotografier, sm\u00e5pryttlar och gamla buteljer med nedbrunna ljusstumpar. \u201dSka du vandra? \u00c4r det d\u00e4rf\u00f6r du \u00e4r h\u00e4r?\u201d s\u00e5 sa han. \u201dJa, precis. Jag beh\u00f6vde komma iv\u00e4g hemifr\u00e5n. L\u00e5ngt hemifr\u00e5n. N\u00e4r man vandrar s\u00e5 g\u00e5r man ifr\u00e5n sig sj\u00e4lv p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt, eller man l\u00e4mnar det som b\u00f6r l\u00e4mnas bakom sig\u201d, sa jag. Alejandro muttrade n\u00e5got oh\u00f6rbart och b\u00f6rjade skramla i k\u00f6ket. \u201dDu kan aldrig vandra ifr\u00e5n dig sj\u00e4lv, J\u00f5han. Tro mig \u2026 jag har vandrat med mig sj\u00e4lv vid min sida i m\u00e5nga \u00e5r. Den j\u00e4veln h\u00e4nger alltid med. P\u00e5 ett eller annat s\u00e4tt.\u201d Med ett leende dukade jag ut de tallrikar och bestick som l\u00e5g framlagda p\u00e5 bordet.<\/p>\n Nu s\u00e5 h\u00e4r i efterhand s\u00e5 k\u00e4nns samtalet vi hade komprimerat och korthugget. Men vi m\u00e5ste naturligtvis ha pratat en del. Jag fr\u00e5gade bland annat om han hade haft m\u00e5nga g\u00e4ster d\u00e4r uppe p\u00e5 berget. Det var d\u00e5 han avbr\u00f6t mig. Tv\u00e4rt och med en ot\u00e5lighet, som om han g\u00e5tt och laddat inf\u00f6r n\u00e5got \u2013 som om han bara hade v\u00e4ntat p\u00e5 att f\u00e5 det ur sig. \u201dS\u00e4tt dig.\u201d<\/p>\n \u201dMitt folk har bott h\u00e4r i bergen i tusentals \u00e5r, J\u00f5han\u201d. Alejandro tog en sked av den rykande k\u00f6ttsoppan och en klunk \u00f6l. \u201dVars\u00e5god, nu \u00e4ter vi\u201d, sa han. \u201dMed \u00e5ren har stammen tunnats ut, m\u00e5nga flyttade in till st\u00e4derna i norra Argentina under de sv\u00e5ra \u00e5ren. Andra har tappat fotf\u00e4stet helt och supit ihj\u00e4l sig. Nu \u00e4r det bara jag kvar, vad jag vet.\u201d Jag minns att jag liksom hamnade i n\u00e5gon slags stirrig tystnad, att jag tog in honom helt utan att avbryta. Som om hans djupa hesa r\u00f6st, som s\u00e4kert l\u00e4nge saknat lyssnare, konkurrerade ut minsta antydan till gensvar. \u201dJag \u00e4r den enda som b\u00e4r p\u00e5 v\u00e5ra ber\u00e4ttelser, som b\u00e4r v\u00e5r historia i sitt hj\u00e4rta. Ber\u00e4ttelser som traderats i tusentals \u00e5r, som g\u00e5tt ifr\u00e5n generation till generation likt en stafettpinne. Det \u00e4r fantastiskt egentligen, att mitt folks ursprung h\u00e5llits levande s\u00e5 l\u00e4nge. Vad kan vi bevara i dag? Vi har ingenting inom oss l\u00e4ngre, vi b\u00e4r inte v\u00e5rt ursprung i hj\u00e4rtat. Det \u00e4r en ofantlig fattigdom som v\u00e4ntar oss. Vi \u00e4r alla lib\u00e9lulas: dagsl\u00e4ndor.\u201d Han tvekade, s\u00e5g ut genom f\u00f6nstret och suckade: \u201dMen nu k\u00e4nns v\u00e5ra myter som en tyngd inom mig. Bergsandarna ropar p\u00e5 mig p\u00e5 n\u00e4tterna, de s\u00e4ger att jag m\u00e5ste l\u00e4mna kvar v\u00e5ra ber\u00e4ttelser h\u00e4r p\u00e5 jorden innan jag g\u00e5r \u00f6ver till andra sidan. Det skr\u00e4mmer mig \u2026 jag f\u00f6rstod sen att de skickat dig, J\u00f5han. Att du skulle hj\u00e4lpa mig. Du m\u00e5ste f\u00f6ra allt vidare, skriva ner allt.\u201d Alejandro h\u00f6ll kvar min blick och n\u00e5gonstans d\u00e4r i djupet av de m\u00e4rkligt ljusa \u00f6gonen fanns en sorg som bara finns hos den som vet att hon snart ska d\u00f6. Jag blev sittande tyst och begrundade det besynnerliga jag just f\u00e5tt h\u00f6ra. S\u00e5g ut mot stj\u00e4rnhimlen, k\u00e4nde v\u00e4rmen ifr\u00e5n elden. Den gamla hunden, som bredde ut sig som en j\u00e4ttelik gr\u00e5 tuvig matta framf\u00f6r brasan, gav mig en s\u00f6mnig blick. S\u00e5 la Alejandro sin stora varma hand \u00f6ver min p\u00e5 bordet. \u201dJ\u00f5han \u2026 jag kan inte skriva. Eller mycket lite \u2026 jag \u2026 jag bjuder p\u00e5 allt. Du beh\u00f6ver inte betala f\u00f6r din vistelse h\u00e4r, om du hj\u00e4lper mig. S\u00ed?\u201d Jag nickade sakta, hann t\u00e4nka att jag inte skrivit n\u00e5got vettigt sedan gymnasiet och att det kanske skulle bli sv\u00e5rt att f\u00e5nga Alejandros r\u00f6st, att g\u00f6ra hans folk r\u00e4ttvisa. Den tv\u00e5 meter l\u00e5nga bergsmannen log l\u00e4ttat, reste sig och la in mer ved i elden och h\u00e4mtade n\u00e5gra fler \u00f6l i k\u00f6ket. Han la fram en h\u00f6g med papper och n\u00e5gra pennor p\u00e5 bordet framf\u00f6r mig. S\u00e5 b\u00f6rjade Alejandro ber\u00e4tta:<\/p>\n \u201dLegenden s\u00e4ger att mitt folk kom ifr\u00e5n en avl\u00e4gsen plats bortom det stora havet i \u00f6ster. L\u00e5nga ljushyade m\u00e4n och kvinnor som f\u00e4rdades med b\u00e5tar \u00f6ver den farliga oceanen. Vi kom ifr\u00e5n en gr\u00f6nskande \u00f6, gudarna hade varit givmilda och sk\u00e4nkt oss ett \u00f6verfl\u00f6d av gr\u00f6da och fisk. Vackra tempel av cedertr\u00e4 och marmor, med inl\u00e4ggningar av lapiz lazuli och guld, skimrade i den v\u00e4rmande solen. Vi var lyckliga. V\u00e5ra gudaber\u00e4ttelser t\u00e4ckte tempelv\u00e4ggarna, s\u00e5 vackra att grannfolken reste till v\u00e5r \u00f6 f\u00f6r att se dem. Sen kom den \u2026 draken. Elddraken drog \u00f6ver skyn, f\u00f6rm\u00f6rkade himlen. \u00c5t upp solen och himlakropparna och jordarna slutade att ge oss f\u00f6da. Fiskarna dog i haven. Lidandet varade i tre generationer. S\u00e5 kom vattnet. Havet steg och \u00f6n f\u00f6rsvann i djupet. De som kunde flydde i sina b\u00e5tar. Ber\u00e4ttelserna om denna f\u00e4rd har skildrats i generationer, i tusentals \u00e5r har orden vandrat utan att tappa styrka. Vattnet svalde m\u00e5nga liv och stormarna krossade de flesta av de sm\u00e5 tr\u00e4- och vassb\u00e5tarna till flis. Ur de dunkla djupen steg m\u00e4rkliga havsvidunder till ytan och slukade allt vad de kom \u00e5t. H\u00e4r vid Andernas sydligaste utpost slog de sig ner, de m\u00e4n och kvinnor som \u00f6verlevde \u00f6verf\u00e4rden. Mitt folk.\u201d Alejandro betraktade min skrivande hand som snabbt for fram \u00f6ver det vita arket. \u201dG\u00e5r det f\u00f6r fort? Hinner du med att skriva?\u201d Jag nickade utan att sl\u00e4ppa blicken fr\u00e5n papperet. \u201dBer\u00e4tta vidare, det g\u00e5r bra. Jag s\u00e4ger till om du beh\u00f6ver pausa.\u201d Alejandro t\u00e4nde den lilla l\u00e4slampan i f\u00f6nstret, drack ur \u00f6lflaskan och s\u00e5 tog han \u00e5ter till orda:<\/p>\n \u201dDet s\u00e4gs att mer \u00e4n h\u00e4lften av gruppen dog d\u00e4r ute p\u00e5 havet. De som blev kvar bar p\u00e5 mycket sv\u00e5ra minnen, en sorg \u00f6ver dem som d\u00f6tt. Men ocks\u00e5 en saknad efter hemlandet de l\u00e4mnat bakom sig och den svunna tid, innan Floden, som de endast h\u00f6rt om i ber\u00e4ttelserna.\u201d Jag s\u00e5g upp p\u00e5 Alejandros solbr\u00e4nda ansikte. Iakttog de ljusa \u00f6gonen, den breda smala munnen vars mungipor pekade upp\u00e5t i tv\u00e4ra vinklar. Det ljusbruna h\u00e5ret var tjockt och ostyrigt, de breda axlarna sp\u00e4nde under den slitna rutiga skjortan. \u201dVad hette hemlandet?\u201d Alejandro t\u00e4nde de tv\u00e5 stearinljusen mellan oss. \u201dDet var ett \u00f6rike, handel och v\u00e4lst\u00e5nd blomstrade \u2013 det \u00e4r allt jag vet. Namnet har g\u00e5tt f\u00f6rlorat \u2026 tyv\u00e4rr. Kan jag forts\u00e4tta?\u201d Jag nickade. \u201dDet h\u00e4r var inte en \u00f6de plats, Eldslandet. H\u00e4r fanns redan flera stammar, m\u00f6rka och kortv\u00e4xta nomader. Ja, spanjorerna kallade dem indianer. Selk\u00b4nam, alakaluf, yahgan \u00e4r n\u00e5gra av klanerna. I dag finns det inte m\u00e5nga kvar. S\u00e5 l\u00e4tt som du sl\u00e4cker ut ett ljus, s\u00e5 fort f\u00f6rsvann de ursprungliga folken. En viskning i vinden, det \u00e4r allt som \u00e5terst\u00e5r. Bergen gr\u00e5ter och om n\u00e4tterna kan man h\u00f6ra de d\u00f6das andar viska fr\u00e5n underjorden. \u201dS\u00e5, du \u2026 ni var inte \u2026 indianer?\u201d Jag tvekade inf\u00f6r att anv\u00e4nda spanjorernas ben\u00e4mning indian<\/em>, visste inte om det kunde uppfattas som neds\u00e4ttande.\u201d Han reste sig pl\u00f6tsligt upp och gick fram till spiselkransen, n\u00e4r han \u00e5ter satte sig framf\u00f6r mig st\u00e4llde han en liten b\u00e5tmodell p\u00e5 bordet. \u201dVi kallas b\u00e5tbyggarna eller de ljusa. Spanjorerna visste inte vad de skulle kalla oss. Vi liknade ju europ\u00e9erna. Det f\u00f6rbryllade dem. De senaste \u00e5rhundradena har den r\u00e5dande f\u00f6rklaringen varit att vi h\u00e4rstammar fr\u00e5n de f\u00f6rsta spanjorerna. Men v\u00e5ra legender och myter vittnar om n\u00e5got annat.\u201d<\/p>\n \u201dVill du ha lite kaffe?\u201d Alejandro reste sig och bar in disken i k\u00f6ket. Snart b\u00f6rjade kaffedoften spridas i det lilla huset p\u00e5 berget. Koppar och fat dukades fram. Sm\u00e5 havrekakor och en chokladkaka lades p\u00e5 bordet. Alltmedan jag l\u00e4ste igenom det jag just skrivit, str\u00f6k och gjorde sm\u00e5 till\u00e4gg och \u00e4ndringar. Jag tog upp den lilla tr\u00e4b\u00e5ten, studerade den noga. Det var en extremt v\u00e4lgjord modell, jag var inte expert p\u00e5 modellbygge men kunde \u00e4nd\u00e5 se att de sm\u00e5 detaljerna var sammanfogade med exakt precision. Det lilla seglet hade sm\u00e5, sm\u00e5 tvinnade rep som h\u00f6ll det fast i den fint bearbetade relingen. N\u00e4r jag lyfte blicken och l\u00e4t den svepa \u00f6ver rummet ins\u00e5g jag att det fanns b\u00e5tmodeller lite varstans. P\u00e5 hyllorna, i f\u00f6nsterna, i de djupa nischerna i v\u00e4ggarna. \u00d6verallt fanns det tr\u00e4b\u00e5tar i skiftande storlek.<\/p>\n Alejandro h\u00e4llde upp det rykande varma kaffet i de kantst\u00f6tta kopparna. Utanf\u00f6r det spr\u00f6jsade lilla f\u00f6nstret glimmade den klara stj\u00e4rnhimlen och hunden, som jag f\u00f6rst\u00e5tt hette Min\u00f4s, str\u00e4ckte med en g\u00e4spning lojt ut sig i v\u00e4rmen. \u201dS\u00e5 \u2026 var var vi? Vars\u00e5god, ta f\u00f6r dig av godsakerna. Kan jag f\u00f6rs\u00e4tta ber\u00e4tta?\u201d Jag st\u00e4llde f\u00f6rsiktigt ner b\u00e5ten, tog en kaka medan jag gjorde mig beredd p\u00e5 forts\u00e4ttningen. \u201dVilket fantastiskt hantverk, har du byggt alla modellerna?\u201d Alejandro log stort. Han hade den sortens leende som fick hela ansiktet att \u00f6ppnas upp. De bl\u00e5 \u00f6gonen fick v\u00e4rme och anletsdragen f\u00f6ryngrades. Alejandro hade ett vackert ansikte, jag hann t\u00e4nka att det m\u00e5ste ha funnits en k\u00e4rlek n\u00e5gon g\u00e5ng. En kvinna. \u201dJag har fyra generationers b\u00e5tar h\u00e4r i huset. B\u00e5ten framf\u00f6r dig byggde jag n\u00e4r jag var i tjugo\u00e5rs\u00e5ldern, min far var en skicklig b\u00e5tbyggare \u00ad\u2013 en av de fr\u00e4msta. Han var min maestro.\u201d Ett str\u00e5k av allvar drog \u00f6ver hans ansikte, en sorg lade sig i pannans veck \u2013 gjorde \u00f6gonen matta. \u201dNu \u00e4r jag ensam kvar, jag \u00e4r min egen maestro nu.\u201d Jag kunde k\u00e4nna tyngden av Alejandros sl\u00e4kthistorier, hur de urtida r\u00f6sterna fr\u00e5n hans ursprung s\u00f6kte en ny \u00e4gare, ett v\u00e4rddjur att klamra sig fast vid. Och pl\u00f6tsligt tycktes mig f\u00f6rtroendet jag tilldelats n\u00e4stan orimligt o\u00f6versk\u00e5dligt. Varf\u00f6r just jag? Vad skulle jag g\u00f6ra med texten, hur skulle den leva vidare. Eller skulle b\u00e5tbyggarnas legender d\u00f6 med mig?\u201d<\/p>\n Det var som om Alejandro k\u00e4nde min tvekan. Han log \u00e5ter mot mig \u00f6ver stearinljusens mjuka sken och drack av sitt kaffe. \u201dS\u00e5, s\u00e5 skriv nu, J\u00f5han. Och ta en kaka till, eller lite choklad kanske?\u201d \u201dS\u00e5, ni kallas b\u00e5tbyggarna eller de ljusa, det var d\u00e4r vi stannade.\u201d Jag m\u00f6tte hans blick och fattade pennan. \u201dJo, men det var spanjorerna som var f\u00f6rst med att kalla oss s\u00e5. Indianerna sa att vi var folket som kom med b\u00e5tarna \u2013 b\u00e5tfararna<\/em>. V\u00e5r historia \u00e4r ju ocks\u00e5 en del av deras, v\u00e5rt folks minnen finns ocks\u00e5 i deras s\u00e5nger och myter. Vi var fiskare och handelsfolk, de var nomader som levde l\u00e4ngs med str\u00e4nderna. P\u00e5 n\u00e4tterna spred deras m\u00e5nga eldar sitt sken \u00f6ver vattnet, det var d\u00e4rf\u00f6r spanjorerna kallade landet f\u00f6r Eldslandet. R\u00e4tt s\u00e5 vackert p\u00e5 s\u00e4tt och vis. Conquistadorernas ankomst var dock allt annat \u00e4n vacker, de spred d\u00f6d omkring sig. Och de tog m\u00e5nga av v\u00e5ra myter och ber\u00e4ttelser ifr\u00e5n oss. Eldade upp de gamla skrifterna i stora bokb\u00e5l. De ville utpl\u00e5na oss. Inte bara v\u00e5rt k\u00f6tt, utan ocks\u00e5 v\u00e5rt ursprung. V\u00e5rt arv. Och n\u00e4r det f\u00f6rsvinner har andarna ingen m\u00f6jlighet att v\u00e4nda tillbaka.\u201d<\/p>\n Jag skrev allt snabbare f\u00f6r att hinna f\u00e5 med allt som Alejandro ber\u00e4ttade f\u00f6r mig. Kaffet kallnade och kakan l\u00e5g or\u00f6rd p\u00e5 mitt fat. \u201dMen, v\u00e4nta \u2026 varf\u00f6r b\u00e5tbyggare? Byggde ni b\u00e5tar? Allts\u00e5 riktiga b\u00e5tar \u2026 eller modeller.\u201d Jag lutade mig bak\u00e5t och tuggade snabbt i mig havrekakan. \u201dLegenden s\u00e4ger att vi var b\u00e5tbyggare, n\u00e4r vi f\u00f6rst ankom hit s\u00e5 bar de resande p\u00e5 en stor kunskap som indianerna h\u00e4r saknade. Vi kunde bygga b\u00e5tar, de var slitstarka av tr\u00e4 och vass. Hade stora lastutrymmen och stora segel. V\u00e5ra b\u00e5tar tog oss \u00f6ver den j\u00e4ttelika oceanen, de bar oss genom sv\u00e5ra stormar. Vi fortsatte att bygga dessa b\u00e5tar, anv\u00e4nde oss av de tr\u00e4slag som v\u00e4xte h\u00e4r och utvecklade tekniken. Mitt folk reste l\u00e4ngs med kusterna, som handelsm\u00e4n och fiskare. S\u00e5 sm\u00e5ningom blev vi f\u00e4rre och f\u00e4rre och de allra flesta b\u00f6rjade syssla med annat. N\u00e5gra f\u00e5, d\u00e4ribland m\u00e4nnen i min sl\u00e4kt, bar kunskapen vidare i form av modellbygge.\u201d<\/p>\n S\u00e5 fortsatte det sent in p\u00e5 natten. Alejandro ber\u00e4ttade och jag skrev. Febrilt f\u00f6r att hinna med. N\u00e4r elden blev till gl\u00f6d och den nattliga kylan tr\u00e4ngde in till oss d\u00e4r vi satt var Alejandro f\u00e4rdig. Uppdraget var slutf\u00f6rt. Han gav mig en p\u00e4rm att s\u00e4tta in de m\u00e5nga pappersarken i, vi sa god natt och gick och la oss. G\u00e4strummet var enkelt inrett med en smal s\u00e4ng och ett nattduksbord, utanf\u00f6r det lilla f\u00f6nstret kunde jag skymta de sn\u00f6kl\u00e4dda bergstopparna mot den m\u00f6rka himlen. S\u00e4ngkl\u00e4derna luktade rent och n\u00e4r jag drog den tjocka yllefilten \u00f6ver t\u00e4cket s\u00e5 sj\u00f6nk jag genast ner i en djup och varm s\u00f6mn.<\/p>\n Jag stannade hos Alejandro b\u00e5tbyggaren i en vecka. Vi vandrade i bergen och i skogarna runtomkring, han visade mig sina f\u00f6rf\u00e4ders heliga platser, vi badade i klara och kalla bergssj\u00f6ar, fiskade och om kv\u00e4llarna ber\u00e4ttade vi om v\u00e5ra liv. Om v\u00e5ra kvinnor. Och jag f\u00f6rstod. I avskildheten i bergen fanns en ensamhet s\u00e5 stor att den yttre v\u00e4rlden inte kunde tr\u00e4nga igenom. Det hade funnits en kvinna. Alejandros \u00f6gon t\u00e5rades n\u00e4r han n\u00e4mnde henne, Frieda. En tysk\u00e4ttling fr\u00e5n Buenos Aires, hon hade vandrat i trakterna och s\u00e5 hade de m\u00f6tts. Han hade guidat en grupp turister. Alejandro menade att det funnits en tid d\u00e5 han verkligen hade k\u00e4nt <\/em>n\u00e5gonting. <\/em>D\u00e5 hans k\u00e4nslor hade stridigt och gormat, vallat hans hj\u00e4rta varmt. Inte alltid behagligt. Inte alls. Frieda hade drabbat honom, s\u00e5 som k\u00e4rleken ibland drabbar oss \u2013 likt ett \u00e5ngesttryck \u00f6ver br\u00f6stet. Ibland fl\u00f6dade det rent och rikt som k\u00e4llvatten. Men oftast etsades sig sorgen fast som en \u00f6rnklo i k\u00f6ttet. \u201dJag \u00e4lskade henne. Men, n\u00e4r hon gav sig iv\u00e4g, sn\u00f6rade p\u00e5 sig k\u00e4ngorna och vandrade genom dalen ner mot byn, var det som om hon aldrig hade funnits. Frieda var sv\u00e5r. Hon var av den typen som tror att man bara kan \u00e4lska om det g\u00f6r ont, om det \u00e4r turbulent och trassligt. Jag vet inte om hennes k\u00e4rlek var \u00e4kta. Det var som om hon bara upprepade saker hon l\u00e4rt sig mekaniskt. Jag n\u00e5dde henne aldrig. Aldrig p\u00e5 riktigt. Hon var en dagsl\u00e4nda utan ursprung.\u201d<\/p>\n Mer ville Alejandro inte s\u00e4ga. Jag hade vett att inte fr\u00e5ga mer. S\u00e5 tog veckan slut \u2013 avskedet blev m\u00e4rkligt kort, en kram och ett snabbt handslag, och n\u00e4r jag l\u00e4mnade Alejandro och Min\u00f4s vid Laguna Esmeraldas strand med b\u00e5tbyggarnas hela historia i min ryggs\u00e4ck drabbades jag av ett pl\u00f6tsligt sv\u00e5rmod. Insikten om att jag snart var den enda som k\u00e4nde till detta mystiska folks ursprung st\u00e4llde mig inf\u00f6r ett br\u00e5ddjup av tillbakablickande. Denna kunskap som vandrat fr\u00e5n generation till generation, fr\u00e5n mun till mun, kanske i tusentals \u00e5r? Nu bar jag den i min v\u00e4ska. Jag, denna nordbo, som knappt visste vad min mormorsmor hette.<\/p>\n B\u00e5tbyggarnas r\u00f6ster m\u00e5 nu ha tystnat f\u00f6r gott, men deras tusen\u00e5riga historia lever vidare. V\u00e4l hemma renskrev jag texten omsorgsfullt och tryckte upp den i ett finare skinnband. Jag l\u00e4t en konstn\u00e4r rista in en enkel b\u00e5trelief p\u00e5 framsidan och titeln B\u00e5tbyggarna<\/em>. Genom \u00e5ren har jag ofta i tanken \u00e5terv\u00e4nt till Alejandros lilla hus i Anderna, och undrat: lever han \u00e4n? Bor han fortfarande kvar i bergen, byggandes sina b\u00e5tmodeller? F\u00f6r mitt inre kan jag se honom sitta d\u00e4r framf\u00f6r elden, med en kopp kaffe i kn\u00e4t och med den stora hunden vid sina f\u00f6tter. Jag kan ocks\u00e5 starkt k\u00e4nna att den siste b\u00e5tfararen och hans historia nu blivit en del av min historia. Mitt arv. De tusen\u00e5riga legenderna och myterna har lyckats hitta ett v\u00e4rddjur och jag b\u00e4r ber\u00e4ttelserna vidare med stolthet, som om jag sj\u00e4lv var en del av dem. Och kanske \u00e4r jag det, p\u00e5 s\u00e4tt och vis.<\/p>\n Novell av Sofia Stensg\u00e5rd<\/em>, Allra l\u00e4ngst ned i s\u00f6dra Argentina, i Eldslandet, ligger v\u00e4rldens sydligaste stad: Ushuaia. De allra flesta har nog inte h\u00f6rt talas om denna lilla plats som ligger och skyggar vid Andernas sn\u00f6t\u00e4ckta toppar. Men, nu f\u00f6rf\u00f6ll det sig s\u00e5 att det var just h\u00e4r som en av de m\u00e4rkligaste historier jag varit med om utspelade […]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":11925,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[4],"tags":[],"class_list":["post-11922","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-boktipset"],"blocksy_meta":[],"rttpg_featured_image_url":{"full":["https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-content\/uploads\/sites\/2\/2021\/01\/EES-Esmeralda2.jpg",669,446,false],"landscape":["https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-content\/uploads\/sites\/2\/2021\/01\/EES-Esmeralda2.jpg",669,446,false],"portraits":["https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-content\/uploads\/sites\/2\/2021\/01\/EES-Esmeralda2.jpg",669,446,false],"thumbnail":["https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-content\/uploads\/sites\/2\/2021\/01\/EES-Esmeralda2-200x133.jpg",200,133,true],"medium":["https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-content\/uploads\/sites\/2\/2021\/01\/EES-Esmeralda2-450x300.jpg",450,300,true],"large":["https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-content\/uploads\/sites\/2\/2021\/01\/EES-Esmeralda2.jpg",669,446,false],"1536x1536":["https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-content\/uploads\/sites\/2\/2021\/01\/EES-Esmeralda2.jpg",669,446,false],"2048x2048":["https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-content\/uploads\/sites\/2\/2021\/01\/EES-Esmeralda2.jpg",669,446,false],"sow-carousel-default":["https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-content\/uploads\/sites\/2\/2021\/01\/EES-Esmeralda2-272x182.jpg",272,182,true]},"rttpg_author":{"display_name":"admin","author_link":"https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/author\/admin\/"},"rttpg_comment":0,"rttpg_category":"L\u00e4s- och boktips!<\/a>","rttpg_excerpt":"Allra l\u00e4ngst ned i s\u00f6dra Argentina, i Eldslandet, ligger v\u00e4rldens sydligaste stad: Ushuaia. De allra flesta har nog inte h\u00f6rt talas om denna lilla plats som ligger och skyggar vid Andernas sn\u00f6t\u00e4ckta toppar. Men, nu f\u00f6rf\u00f6ll det sig s\u00e5 att det var just h\u00e4r som en av de m\u00e4rkligaste historier jag varit med om utspelade…","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/11922","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=11922"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/11922\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-json\/wp\/v2\/media\/11925"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=11922"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=11922"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=11922"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}
\nl\u00e4rare i svenska, historia och kultur- och id\u00e9historia samt biblioteksansvarig<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"