{"id":11712,"date":"2020-11-04T13:40:46","date_gmt":"2020-11-04T12:40:46","guid":{"rendered":"https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/?p=11712"},"modified":"2020-12-09T15:17:30","modified_gmt":"2020-12-09T14:17:30","slug":"vild-iris-louise-gluck-1992","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/vild-iris-louise-gluck-1992\/","title":{"rendered":"Vild iris <\/em> av Louise Gl\u00fcck (1992)"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/p>\n

Att l\u00e4sa poesi \u00e4r inte alls som att l\u00e4sa epik, det tror jag de allra flesta kan vara \u00f6verens om. F\u00f6r mig personligen s\u00f6ker jag alltid n\u00e5got i min diktl\u00e4sning: en tr\u00f6st, en vila, ett gensvar. Ett igenk\u00e4nnande. Jag s\u00f6ker i orden efter n\u00e5got jag kan luta mig emot. Poesin blir som terapi, som en religion \u2013 en sj\u00e4lav\u00e5rdare i sv\u00e5ra tider. Ibland har jag funnit min tr\u00f6st hos Thomas Transtr\u00f6mers diktv\u00e4rld, ibland i Edith S\u00f6dergrans. Och nu, nu finner jag den i Louise Gl\u00fccks poesi. I Gl\u00fccks diktsamling Vild iris<\/em>, hennes debut ifr\u00e5n 1992, stiger jag in i en tr\u00e4dg\u00e5rd full av blommor och tr\u00e4d. Diktjagen, ja det finns flera, sv\u00e4var liksom \u00f6ver allt som dels en allvetande Gud, dels som en r\u00f6st som liksom stiger ut myllan \u2013 ur det som v\u00e4xer ur jorden. Kanske \u00e4r den sj\u00e4lva jorden, det jordiska. D\u00e4r finns ocks\u00e5 en m\u00e4nniskor\u00f6st. Dessa r\u00f6ster talar, men de kommunicerar inte. De f\u00f6rblir \u00e5tskilda och ensamma i sin egen sf\u00e4r. Vi m\u00e4nniskor s\u00f6ker ofta en r\u00f6st att lyssna till, en som tycks ha alla svar, eller som \u00e5tminstone st\u00e4ller de sv\u00e5ra fr\u00e5gorna: om livet och om d\u00f6den. Kanske \u00e4r det d\u00e4rf\u00f6r poesin s\u00e5 starkt tilltalar s\u00e5 m\u00e5nga, d\u00e4r finns ofta en r\u00f6st att lyssna till. Som kan tolka det sv\u00e5rgripbara, och kanske ibland skingra dunklet. Gl\u00fcck skriver:<\/p>\n

N\u00e4r jag vaknade befann jag mig i en skog. M\u00f6rkret<\/span><\/em>
\ntycktes naturligt, himlen mellan tallarna<\/span><\/em>
\ntung med m\u00e5nga ljus.<\/span><\/em><\/p>\n

Jag visste inget; det enda jag f\u00f6rm\u00e5dde var att se.<\/span><\/em>
\nOch medan jag s\u00e5g slocknade alla himlens ljus<\/span><\/em>
\ntills endast ett \u00e5terstod, en eld<\/span><\/em>
\nsom brann bakom de svala tr\u00e4dkronorna.<\/span><\/em>
\nSedan gick det inte l\u00e4ngre<\/span><\/em>
\natt stirra mot himlen, utan att f\u00f6rintas.<\/span><\/em><\/p>\n

Finns det sj\u00e4lar som beh\u00f6ver d\u00f6dens n\u00e4rvaro, som jag sj\u00e4lv kr\u00e4ver skydd?<\/span><\/em>
\nJag tror att om jag talar l\u00e4nge nog<\/span><\/em>
\nkommer jag att kunna besvara den fr\u00e5gan. Jag kommer<\/span><\/em>
\nse vad \u00e4n det \u00e4r som de ser, en stege som leder<\/span><\/em>
\nupp genom tr\u00e4dkronorna, se vad<\/span><\/em>
\nsom manar dem att byta bort sina liv \u2013<\/span><\/em><\/p>\n

T\u00e4nk s\u00e5 mycket jag redan f\u00f6rst\u00e5r.<\/span><\/em>
\nJag vaknade okunnig i en skog.<\/span><\/em>
\nF\u00f6r bara ett \u00f6gonblick sedan visste jag inte att min r\u00f6st,<\/span><\/em>
\nom jag ens f\u00e5tt n\u00e5gon,<\/span><\/em>
\nskulle vara s\u00e5 fylld av sorg; mina meningar<\/span><\/em>
\nsom knutna av skrik.<\/span><\/em>
\nJag visste inte ens att det var sorg jag k\u00e4nde<\/span><\/em>
\ntills orden fanns hos mig, tills jag m\u00e4rkte<\/span><\/em>
\natt regnet str\u00f6mmade fr\u00e5n mig.<\/span><\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Treblad<\/em><\/strong><\/p>\n

Vi m\u00e4nniskor \u00e4r s\u00e5 s\u00e5rbara, fast ofta med stora egon som vill ta plats. Kanske lite som vissa av de blommor som Gl\u00fcck skriver om i sina dikter. Det \u00e4r ingen paradistr\u00e4dg\u00e5rd som tr\u00e4der fram i hennes v\u00e4rld, det \u00e4r en h\u00e5rd plats. Det vackra glimmar till men det finns alltid en stark underliggande k\u00e4nsla av det f\u00f6rg\u00e4ngligas flyktighet. Vi f\u00f6rbereder jorden, vi s\u00e5r. Det spirar, v\u00e4xer sig starkare \u2013 st\u00e5r i full blom. Men strax tr\u00e4der nedbrytningen in, bit f\u00f6r bit. F\u00f6rmultnandet, d\u00f6den.\u00a0 Vi lever och vi d\u00f6r. \u00c5tskilda men sammanl\u00e4nkade. Vi \u00e4r<\/em> men vi \u00e4r ocks\u00e5 alltid i f\u00f6rvandling. S\u00e5 fort vi f\u00f6ds drivs vi o\u00e5terkalleligt mot livets h\u00f6st.<\/p>\n

Din r\u00f6st \u00e4r f\u00f6rsvunnen; jag h\u00f6r dig knappt.<\/span><\/em>
\nDin stj\u00e4rnstr\u00f6dda r\u00f6st \u00e4r endast en skugga nu<\/span><\/em>
\noch jorden f\u00f6rm\u00f6rkad igen<\/span><\/em>
\nEfter ditt hj\u00e4rtas stora v\u00e4xlingar. (\u2026)<\/span><\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Vesper<\/em><\/strong><\/p>\n

Det allvetande diktjaget, en slags gudar\u00f6st, talar till m\u00e4nniskan. F\u00f6rs\u00f6ker att f\u00e5 den att f\u00f6rst\u00e5. Som i dikten Midsommar<\/em>: \u201dHur ska jag kunna hj\u00e4lpa er n\u00e4r ni allesammans \u00f6nskar er olika saker \u2013 solljus och skugga, fuktigt m\u00f6rker, torr hetta \u2013 Lyssna p\u00e5 er sj\u00e4lva n\u00e4r ni strider med varandra \u2013 .\u201d R\u00f6sten manar till eftertanke. Det finns dock en ljus ton som liksom skimrar \u00f6ver Gl\u00fccks tr\u00e4dg\u00e5rd, likt dagg. D\u00f6den \u00e4r inte skr\u00e4mmande. Den \u00e4r naturlig och p\u00e5 s\u00e4tt och vis vacker. Det finns ett efter<\/em>, n\u00e5gonting mer som v\u00e4ntar oss.\u00a0 I titeldikten Vild iris<\/em> skriver hon:<\/p>\n

Vid slutet av mitt lidande<\/em><\/span>
\nfanns en d\u00f6rr.<\/em><\/span><\/p>\n

H\u00f6r mig nu: jag minns det ni kallar<\/em><\/span>
\nf\u00f6r d\u00f6den.<\/em><\/span><\/p>\n

(\u2026)<\/p>\n

Du som inte minns<\/span><\/em>
\n\u00f6verg\u00e5ngen fr\u00e5n den andra v\u00e4rlden,<\/span><\/em>
\ntill dig vill jag s\u00e4ga att jag kunde tala igen: vad som \u00e4n<\/span><\/em>
\n\u00e5terv\u00e4nder fr\u00e5n gl\u00f6mskan \u00e5terv\u00e4nder<\/span><\/em>
\nf\u00f6r att finna en r\u00f6st:<\/span><\/em><\/p>\n

fr\u00e5n mitt livs mittpunkt steg<\/span><\/em>
\nen v\u00e4ldig kaskad, djupbl\u00e5<\/span><\/em>
\nskuggor \u00f6ver azurf\u00e4rgat havsvatten.<\/span><\/em><\/p>\n

Louise Gl\u00fcck<\/strong> (1943\u2013) tilldelades i \u00e5r, 2020, nobelpriset i litteratur.<\/p>\n

Sofia Stensg\u00e5rd<\/em>,
\nl\u00e4rare i svenska, historia och kultur- och id\u00e9historia samt biblioteksansvarig<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Att l\u00e4sa poesi \u00e4r inte alls som att l\u00e4sa epik, det tror jag de allra flesta kan vara \u00f6verens om. F\u00f6r mig personligen s\u00f6ker jag alltid n\u00e5got i min diktl\u00e4sning: en tr\u00f6st, en vila, ett gensvar. Ett igenk\u00e4nnande. Jag s\u00f6ker i orden efter n\u00e5got jag kan luta mig emot. Poesin blir som terapi, som en […]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":11710,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[4],"tags":[],"class_list":["post-11712","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-boktipset"],"blocksy_meta":[],"rttpg_featured_image_url":{"full":["https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-content\/uploads\/sites\/2\/2020\/11\/Vild-Iris.jpg",360,480,false],"landscape":["https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-content\/uploads\/sites\/2\/2020\/11\/Vild-Iris.jpg",360,480,false],"portraits":["https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-content\/uploads\/sites\/2\/2020\/11\/Vild-Iris.jpg",360,480,false],"thumbnail":["https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-content\/uploads\/sites\/2\/2020\/11\/Vild-Iris-113x150.jpg",113,150,true],"medium":["https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-content\/uploads\/sites\/2\/2020\/11\/Vild-Iris-225x300.jpg",225,300,true],"large":["https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-content\/uploads\/sites\/2\/2020\/11\/Vild-Iris.jpg",360,480,false],"1536x1536":["https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-content\/uploads\/sites\/2\/2020\/11\/Vild-Iris.jpg",360,480,false],"2048x2048":["https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-content\/uploads\/sites\/2\/2020\/11\/Vild-Iris.jpg",360,480,false],"sow-carousel-default":["https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-content\/uploads\/sites\/2\/2020\/11\/Vild-Iris-272x182.jpg",272,182,true]},"rttpg_author":{"display_name":"admin","author_link":"https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/author\/admin\/"},"rttpg_comment":0,"rttpg_category":"L\u00e4s- och boktips!<\/a>","rttpg_excerpt":"Att l\u00e4sa poesi \u00e4r inte alls som att l\u00e4sa epik, det tror jag de allra flesta kan vara \u00f6verens om. F\u00f6r mig personligen s\u00f6ker jag alltid n\u00e5got i min diktl\u00e4sning: en tr\u00f6st, en vila, ett gensvar. Ett igenk\u00e4nnande. Jag s\u00f6ker i orden efter n\u00e5got jag kan luta mig emot. Poesin blir som terapi, som en…","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/11712","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=11712"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/11712\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-json\/wp\/v2\/media\/11710"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=11712"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=11712"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=11712"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}