\nSofia Stensg\u00e5rd, l\u00e4rare i svenska och historia<\/em><\/p>\n
Universums hyllor<\/h1>\n
![\"\"](\"https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-content\/uploads\/sites\/2\/2019\/12\/Universums-hyllor1.jpg\")
<\/p>\n
Henry var en mycket ensam m\u00e4nniska. Men d\u00e5 han sj\u00e4lv inte var medveten om att han var en mycket ensam m\u00e4nniska s\u00e5 k\u00e4nde han sig inte ensam. Utomst\u00e5ende ojade sig och beklagade sig \u00f6ver den stackars farbrorn: \u201dOj, s\u00e5 tragiskt. T\u00e4nk, att man kan vara s\u00e5 ensam. Ja, s\u00e5 har det allts\u00e5 blivit i v\u00e5rt samh\u00e4lle. Alla dessa ensamma sj\u00e4lar som ingen har.\u201d S\u00e5, sa de. Och s\u00e5 skakade de p\u00e5 sina huvuden och sn\u00f6rpte med sina munnar. Men mannen, som allts\u00e5 inte k\u00e4nde sig ensam, gick ofta omkring med ett fromt leende p\u00e5 sina l\u00e4ppar. Ibland nynnade han svagt.\u00a0 Hans l\u00e4genhet, som ingen sett f\u00f6rutom han sj\u00e4lv, var helt fylld med b\u00f6cker. Varenda v\u00e4gg var t\u00e4ckt med bokhyllor fr\u00e5n golv till tak. Vartenda bord och varenda stol hade h\u00f6gar av volymer vilandes p\u00e5 sig. Henry hade exakt 34\u00a0323 b\u00f6cker. Den enda plats d\u00e4r b\u00f6ckerna inte hade tilltr\u00e4de var s\u00e4ngen, av naturliga sk\u00e4l.<\/p>\n
Han gick upp 08.15 varje dag d\u00e5 hans gamla v\u00e4ckarklocka (av ur\u00e5ldrig modell) i f\u00f6rskr\u00e4ckt raseri skakade p\u00e5 det lilla nattduksbordet. Han stoppade de gamla r\u00f6dlila f\u00f6tterna i de n\u00f6tta tofflorna och hasade ut i det lilla k\u00f6ket, som aldrig pr\u00e4glats av en kvinnas husliga omtanke. D\u00e4r satte han p\u00e5 kaffekokaren och stoppade ned tv\u00e5 br\u00f6dskivor i rosten samtidigt som han str\u00e4ckte sig ut i tamburen och drog ut morgontidningen som stack fram ur brevinkastet. S\u00e5 var det varje morgon. S\u00e5 b\u00f6rjade dagen. Den f\u00f6rsta frukosten (Ja, f\u00f6rsta. Han hade tv\u00e5 morgonm\u00e5l.) intogs under frenetiskt l\u00e4sande av tidningen varvid han ofta muttrade och h\u00f6gt kommenterade diverse nyheter som han fann s\u00e4rskilt uppr\u00f6rande. D\u00e4refter kl\u00e4dde han sig noggrant och oklanderligt; han bar ofta (om v\u00e4dret var kallt) en rutig duffel och m\u00f6rkbl\u00e5 manchesterbyxor. Till det en r\u00f6d halsduk. Morgonpromenaden hade endast st\u00e4llts in vid tv\u00e5 tillf\u00e4llen de senaste 25 \u00e5ren. En g\u00e5ng hade han legat sjuk i en gr\u00e4slig influensa, en annan hade han f\u00e5tt ryggskott. Promenaden tog exakt 37 minuter och p\u00e5 hemv\u00e4gen stannade han vid Konditori Kringlan och intog sitt andra morgonm\u00e5l.<\/p>\n
Denna morgon, en kall och regnig decembermorgon, satt han extra l\u00e4nge p\u00e5 fiket. Hans f\u00f6nsterbord gav honom tilltr\u00e4de till v\u00e4rlden utanf\u00f6r, denna dystra s\u00f6ndag var det inte m\u00e5nga flan\u00f6rer ute dock och hans tankar vandrade fritt. Boken som l\u00e5g uppslagen framf\u00f6r honom fick ligga ol\u00e4st. Henry t\u00e4nkte p\u00e5 d\u00f6den. Han var 76 \u00e5r gammal, d\u00f6den kanske inte skulle komma rusande riktigt \u00e4n. Men man visste ju aldrig f\u00f6rst\u00e5s. Och hur skulle det bli d\u00e5? Hans 34 323 b\u00f6cker? Han var inte r\u00e4dd f\u00f6r d\u00f6den. Inte alls. Men, det h\u00e4r med b\u00f6ckerna bekymrade honom. De var hans hela liv \u2013 han mindes vart och ett av alla de l\u00e4stillf\u00e4llen som fanns kopplade till de romaner han l\u00e4st. Jules Vernes: Till jordens medelpunkt till exempel. Den hade han l\u00e4st p\u00e5 balkongen en mycket varm augustidag. Det hade egentligen varit alldeles f\u00f6r varmt, i det n\u00e4rmaste olidligt hett. Men d\u00e4r hade han allts\u00e5 suttit och bilderna som kom till honom hade varit alldeles underbara. Alldeles fantastiskt underbara. Som n\u00e4r professor Lidenbrock, och hans brorson Axel, i sitt f\u00f6rs\u00f6k att n\u00e5 jordens medelpunkt m\u00e5ste korsa ett underjordiskt hav fullt med forntida djur. Han hade varit d\u00e4r med dem! V\u00e4rmen i jordens inre, han hade k\u00e4nt den. Svetten hade runnit i solen och halsen varit torr.<\/p>\n
Ett annat tillf\u00e4lle han mindes var ett av de f\u00e5tal resor han f\u00f6retagit sig. Henry hade rest till Dublin; -86 kan det ha varit. Han hade velat vandra l\u00e4ngs med samma gator som Leopold Bloom i Ulysses. Fast det var inte det han mindes mest med resan. Han hade suttit vid floden och l\u00e4st. Men inte Joyce. Han hade l\u00e4st Borges noveller. Biblioteket i Babel. Det hade varit en varm v\u00e5rvecka, han hade beh\u00f6vt ta av sig sin jacka. Kanske drack han en kaffe i solen? Jo, det gjorde han best\u00e4mt. Och s\u00e5 funderade han \u00f6ver livet. F\u00f6r s\u00e5 var det ju med Borges. Man l\u00e4ste ett stycke. Stannade upp och t\u00e4nkte ett slag. L\u00e4ste ett nytt och s\u00e5 fortsatte det s\u00e5, med blicken mot den ljusbl\u00e5 Dublin-himlen. Han minns pl\u00f6tsligt de ord som allra mest v\u00e4ckt hans uppm\u00e4rksamhet, de f\u00f6rsta: \u201dUniversum (som andra kallar Biblioteket), best\u00e5r av ett obest\u00e4mt eller \u00e4ndl\u00f6st antal hexagonalgallerier, med stora ventilationsbrunnar i mitten, vilka \u00e4r omgivna av mycket l\u00e5ga balustrader. Fr\u00e5n alla hexagoner kan man i all o\u00e4ndlighet se de l\u00e4gre och \u00f6vre v\u00e5ningarna. Galleriernas placering \u00e4r invariabel.\u201d<\/p>\n
Han gillade id\u00e9n, Universum som ett o\u00e4ndligt Bibliotek. Eller r\u00e4ttare sagt, han fann det f\u00f6r troligt att det var just s\u00e5. Han hade \u00e4gnat det mycket tankekraft, han hade inte l\u00e4st Borges, han hade studerat Borges. I Dublin. Sista dagen hade han bes\u00f6kt Trinity Colleges Bibliotek. Det hade varit en n\u00e4stan \u00f6verjordisk upplevelse. Biblioteket med alla dess gamla b\u00f6cker hade med sin rymd och sirlighet \u00f6verv\u00e4ldigat Henry, han hade vandrat runt med euforiskt uppsp\u00e4rrade \u00f6gon, medan han l\u00e5tit fingrarna r\u00f6ra vid de m\u00e5nga vackra bokryggarna. D\u00e4r hade han l\u00e4st f\u00e4rdigt novellsamlingen och Borges hade viskat till honom genom sina ord: \u201dDet f\u00f6refaller mig inte osannolikt att det i en av universums hyllor finns en fullst\u00e4ndig bok. Jag ber till de ok\u00e4nda gudarna \u2013 att en m\u00e4nniska, en enda, \u00e4ven om det varit f\u00f6r tusen \u00e5r sedan \u2013 skall ha unders\u00f6kt och l\u00e4st boken. Om \u00e4ra, visdom och lycka inte \u00e4r mig f\u00f6runnat, m\u00e5 de vara det f\u00f6r andra. M\u00e5 himlen finnas, \u00e4ven om min plats \u00e4r i helvetet. M\u00e5 jag f\u00f6r\u00f6dmjukas, utpl\u00e5nas, men l\u00e5t ett enda \u00f6gonblick Ditt v\u00e4ldiga Bibliotek f\u00e5 uppr\u00e4ttelse, i en enda m\u00e4nniska.\u201d<\/p>\n
Orden, eller nej ord \u00e4r f\u00f6r vagt. Inneb\u00f6rden. Budskapet. Sanningen. Som en metafysisk sl\u00e4gga hade det m\u00f6tt honom. S\u00e5 var det ju! I Biblioteket i Trinity fann han en slags uppenbarelse. En d\u00e4r hela Universums g\u00e5ta tycktes l\u00f6st. Han hade skrattat till f\u00f6r sig sj\u00e4lv, lyckot\u00e5rar hade pressats sig ur hans glittrande \u00f6gon. En vakt hade bl\u00e4ngt surt och muttrat n\u00e5got, hyssjat \u00e5t honom. Och s\u00e5 hade han g\u00e5tt ut i solen, i ljuset. P\u00e5nyttf\u00f6dd. Och han visste. Han, Henry, hade l\u00e4st just den boken. Den \u201dfullst\u00e4ndiga\u201d. Det var just Jorge Luis Borges egen bok: Biblioteket i Babel.<\/p>\n
Utanf\u00f6r Konditori Kringlan hade regnet \u00f6verg\u00e5tt till ett sn\u00f6slask; stj\u00e4rnorna och ljusstakarna glimmade i hyreshusens alla f\u00f6nster och vid lyktstolpen p\u00e5 andra sidan v\u00e4gen lyfte en hund p\u00e5 benet och kissade en varm gul str\u00e5le i perfekt precision. Det v\u00e5r ensamma man Henry inte visste, d\u00e4r han satt och studerade det sn\u00f6blandade regnets r\u00e4nnilar l\u00e4ngs med den stora f\u00f6nsterrutan, var: han hade exakt fyra minuter och 34 sekunder kvar att leva.<\/p>\n
Epilog:<\/strong><\/p>\n Flyttgubbarna arbetade metodiskt med van hand; det h\u00f6rdes suckande och arga utrop n\u00e4r de packade alla b\u00f6ckerna i de m\u00e5nga kartongerna. \u201dDet h\u00e4r \u00e4r det absolut v\u00e4rsta jag sett!\u201d sa en uppgivet. En annan var imponerad och skrattade till vid anblicken av de tusentals bokryggarna. \u201dVem i helvetet ska ha alla b\u00f6cker? Hade gubbfan n\u00e5gon som ska \u00e4rva? Stackars sate i s\u00e5 fall \u2026 fast man kan ju alltid elda upp skiten.\u201d Det tog de tre m\u00e4nnen tre dagar att packa de 34\u00a0323 b\u00f6ckerna. N\u00e4r den sista kartongen var inlastad i lastbilen, som skulle ta allt till auktionsfirman, s\u00e5 ramlade en tunn, r\u00e4tt s\u00e5 liten och illa medfaren bok ut och landade mitt p\u00e5 den v\u00e5ta asfalten. Mellan sidorna stack m\u00e4ngder av sm\u00e5 Post it-lappar fram med blyertskommentarer i en snirklig handstil. Bilen gasade iv\u00e4g och boken blev ensam kvar.<\/p>\n Exakt fyra minuter och 34 sekunder senare stannade en ung kvinna med r\u00f6d kappa till f\u00f6r att r\u00e4tta till sin halsduk. Boken, som nu blivit fuktig, l\u00e5g rakt framf\u00f6r henne. \u201dBiblioteket i Babel\u201d l\u00e4ste hon sakta. En pl\u00f6tslig ingivelse fick henne att plocka upp den och stoppa den i sin v\u00e4ska, innan hon snabbt skyndade vidare i kylan. N\u00e4r hon strax d\u00e4refter slog sig ned vid ett av f\u00f6nsterborden p\u00e5 Konditori Kringlan s\u00e5 gr\u00e4vde hon fram boken och b\u00f6rjade l\u00e4sa. Och det hon fann mellan sidorna fick henne att dra efter andan. Hade n\u00e5gon kunnat se henne d\u00e4r hon satt, hade de sett hur det i hennes \u00f6gon v\u00e4cktes n\u00e5got, hur det spred sig som ett ljus \u00f6ver hennes ansikte. Hon log f\u00f6r sig sj\u00e4lv, s\u00e5g ut mot den fallande bl\u00f6tsn\u00f6n och tog p\u00e5 sig sin r\u00f6da kappa. Kvinnan, ja hon hade ett namn: Elfride, f\u00f6rsvann med ett pling ut genom caf\u00e9d\u00f6rren.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" I st\u00e4llet f\u00f6r boktips bjuder jag \u00e4ven i \u00e5r p\u00e5 lite jull\u00e4sning \u2013 min egenh\u00e4ndigt skrivna novell Universums hyllor. Trevlig l\u00e4sning och god jul, \u00f6nskar Sofia Stensg\u00e5rd, l\u00e4rare i svenska och historia Universums hyllor Henry var en mycket ensam m\u00e4nniska. Men d\u00e5 han sj\u00e4lv inte var medveten om att han var en mycket ensam m\u00e4nniska […]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":10839,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[4],"tags":[],"class_list":["post-10835","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-boktipset"],"blocksy_meta":[],"rttpg_featured_image_url":{"full":["https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-content\/uploads\/sites\/2\/2019\/12\/annie-spratt-thI_CZAB0MY-unsplash-scaled.jpg",2560,1707,false],"landscape":["https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-content\/uploads\/sites\/2\/2019\/12\/annie-spratt-thI_CZAB0MY-unsplash-scaled.jpg",2560,1707,false],"portraits":["https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-content\/uploads\/sites\/2\/2019\/12\/annie-spratt-thI_CZAB0MY-unsplash-scaled.jpg",2560,1707,false],"thumbnail":["https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-content\/uploads\/sites\/2\/2019\/12\/annie-spratt-thI_CZAB0MY-unsplash-200x133.jpg",200,133,true],"medium":["https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-content\/uploads\/sites\/2\/2019\/12\/annie-spratt-thI_CZAB0MY-unsplash-450x300.jpg",450,300,true],"large":["https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-content\/uploads\/sites\/2\/2019\/12\/annie-spratt-thI_CZAB0MY-unsplash-1024x683.jpg",1024,683,true],"1536x1536":["https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-content\/uploads\/sites\/2\/2019\/12\/annie-spratt-thI_CZAB0MY-unsplash-1536x1024.jpg",1536,1024,true],"2048x2048":["https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-content\/uploads\/sites\/2\/2019\/12\/annie-spratt-thI_CZAB0MY-unsplash-2048x1366.jpg",2048,1366,true],"sow-carousel-default":["https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-content\/uploads\/sites\/2\/2019\/12\/annie-spratt-thI_CZAB0MY-unsplash-scaled.jpg",272,182,false]},"rttpg_author":{"display_name":"admin","author_link":"https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/author\/admin\/"},"rttpg_comment":0,"rttpg_category":"L\u00e4s- och boktips!<\/a>","rttpg_excerpt":"I st\u00e4llet f\u00f6r boktips bjuder jag \u00e4ven i \u00e5r p\u00e5 lite jull\u00e4sning \u2013 min egenh\u00e4ndigt skrivna novell Universums hyllor. Trevlig l\u00e4sning och god jul, \u00f6nskar Sofia Stensg\u00e5rd, l\u00e4rare i svenska och historia Universums hyllor Henry var en mycket ensam m\u00e4nniska. Men d\u00e5 han sj\u00e4lv inte var medveten om att han var en mycket ensam m\u00e4nniska…","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/10835","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=10835"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/10835\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-json\/wp\/v2\/media\/10839"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=10835"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=10835"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.europaskolan.se\/strangnas\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=10835"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}