Lina Wolff skriver med en sådan självsäkerhet och självklarhet att jag blir avundsjuk. Romanen kretsar kring tre karaktärer: Ellinor, Max och Lucrezia. Wolff lyckas att levandegöra dessa personer på ett oerhört befriande sätt – de liksom träder ur sidorna i boken. Deras jag känns så självgående, och berättarrösten – Woolfs röst – finns inte där. Det är verkligen intressanta och komplicerade karaktärer som får berätta sina historier. Jag njuter av att ta del av deras tankar och iakttagelser. Jag som läsare vilar liksom i intrigen, jag sugs in och vill bli en del av orden. Lina Woolf sa en gång, vid en intervju: ”att vara författare är att vara lite som en Gud, och då kan man ju lika gärna ta ut svängarna; man kan göra vad som helst”. Det är precis det som hon gör i denna roman: hon har inga gränser. Hon är fri. Och det märks! Det här är en bok man bär med sig och minns. Så, vad handlar då De polyglotta älskarna om?
De tre huvudkaraktärerna berättar alla sin del ur ett jag-perspektiv. Deras berättelser vävs på ett egensinnigt sätt samman. Ellinor, en rätt så intetsägande kvinna från en liten by i södra Skåne, söker något. Kärlek, närhet, sex, bekräftelse? Hon har en enkel bakgrund. Ellinor som karaktär överraskar dock, hon känns inte stereotyp eller förutsägbar. Det finns en slags seg styrka i henne, men hon saknar ändå integritet och finner sig göra saker som hon egentligen kanske inte vill. Hennes jakt på intimitet för henne, via en dejtingapp, till Stockholm och en något bedagad och kraftigt överviktig litteraturkritiker. Calisto har en del speciella böjelser och deras första sexuella möte går fel, Ellinor blir utsatt för ett våldsamt övergrepp (utan att riktigt vara medveten om det själv). Som hämnd eldar hon upp ett manus som Calisto läser. Han har berättat för henne att författaren Max Lamas är en stor man och att manuset är något alldeles speciellt. Något storartat. Det är också den enda kopian som finns. Hämnden skapar en slags terrorbalans mellan dem. Författaren till manuset, Max, kommer nu att dras in i denna väv av händelser.
Ellinor blir kvar i det stora och flotta huset på den fina adressen i Stockholm. Hon blir Calistos kvinna. Medan han åker in till stan och arbetar så sitter hon hemma och tittar på tv. Ibland städar hon och lagar mat. Jag skulle vilja kalla det ett ”ickeliv”. Hon finns till för honom. En dag börjar hon att läsa böcker som hon hittar i Calistos överfulla bokhylla. Litteraturkritikern har en förkärlek för den franske författare Michel Houellebecq och Ellinor plöjer bok efter bok.
Max Lamas lever i ett äktenskap utan närhet och ömhet – hans fru läser mest Nietzsche och verkar inte ha något behov av sin mans värme. Han drömmer om en älskarinna som ska ”tala alla hans språk”, en polyglott kvinna. En kvinna som ska uppfylla alla hans behov. I denna jakt möter han flera kvinnor. Sökandet kommer så småningom att föra honom till Italien och det är där den tredje karaktären Lucrezia får berätta sin historia.
Lina Wolff vann med sin roman Augustpriset 2016.
Sofia Stensgård, lärare i svenska, historia och kultur- och idéhistoria samt biblioteksansvarig
