Vilken historia ligger bakom skolan i Malmköping, före Europaskolans tid? Följ med på en resa från förra sekelskiftet till i dag, med intressanta människor och minnen. Här startade en högre folkskola, sedermera realskola, tack vare Malmköpings centrala roll som handels- och regementsplats. Med ständig blick mot framtiden, har köpingen sedan fortsatt utveckla skolan – mot dagens efterfrågade grundskola Europaskolan Malmköping. En skola som, med utblick mot Europa, gör eleverna väl förberedda för såväl gymnasiet som framtidens möjligheter och utmaningar, både i Sverige och internationellt.
Det var 1910, som portarna slogs upp till det då nybyggda skolhuset i Malmköping – det som i dag är huvudbyggnad för Europaskolan Malmköping. Men hur kommer det sig att en skola hamnade här och att just Malmköping blev ett centrum för utbildning i trakten? För att svara på det får vi gå tillbaka i tiden några hundra år.
Kyrkbyn som blev en köping
Malma kyrkby, så hette platsen i Lilla Malma socken som skulle bli Malmköping. Hit kom den nye chefen för Södermanlands regemente, Gustaf Adolf von Siegroth, år 1771. Han skulle välja exercisplats för sina mannar och fastnade för Malma Hed. Där blev sedan regementet kvar ända till 1921.
Gustaf Adolf von Siegroth hade stora planer för orten, som han tänkte skulle bli en stad för handel och hantverk. Han ritade till och med en detaljerad stadsplan som blev godkänd av kung Gustaf den III! År 1785 fick platsen sina köpingsrättigheter och sju år senare även marknadsrättigheter. Så föddes Malmköping. (”Malm” betyder sand/grusmark och ”köping” handelsplats.) Men någon stad blev aldrig orten utan med tiden en köpingskommun.
Vägen till högre folkskola 1875
Skolan då, hur kom den till Malmköping? Den tidiga undervisningen på 1700-talet var det lite si och så med. Den sköttes bland annat av en före detta furir och därefter av klockare. I och med folkskolestadgan 1842 blev det mer struktur, och en nybyggd skola vid Klockargården ersatte den tidigare sockenstugan.
På 1870-talet byggdes allt fler skolor i trakten men en högre utbildning var efterfrågad. Skoldirektionen vädjade till invånarna i Malmköping om att gemensamt bidra för att ”åstadkomma själars högre bildning och sjelftänkande”.
Tanken var att ge elever från arbetarklassen mer bildning, samtidigt som de skulle undervisas i praktiska ämnen som handel och jordbruk. Valet stod mellan att satsa på en privatskola, startad av en magister Smedberg, och det som till slut fick tillstånd från Kungliga Majestätet – en högre folkskola.
Tio pojkar i den första klassen
Den 1 september 1875 startade äntligen Malmköpings högre folkskola. På plats fanns de första eleverna, som var tio till antalet – alla pojkar. (De finns till och med namngivna i skriften Hundraårsminnen 1975–1975, se nedan.) Bara hälften av dessa elever var ”rena Malmköpingsbor” och även framöver skulle de flesta elever komma från landsbygden runtomkring.
Vid katedern stod magister August Ekelund, beredd att sätta i gång med undervisningen i skolans enda rum. Det var den så kallade Hjulhammarsalen som låg i ett, numera rivet, hus vid torget i Malmköping.
Men ganska snart började skolan kännas trångbodd. Efter tre år flyttade den därför till Storgatan 13, där det redan fanns skolverksamhet: nämligen slöjdskola, småskola och flickskola. En del av folkskolan gick också i den så kallade Godtemplarlokalen.
Skolminnen från elever vid förra sekelskiftet
Hur var det då att gå i skolan i Malmköping kring förra sekelskiftet? Genom uppsatser och berättelser från äldre generationer kan vi få en viss bild. Här är några exempel på uppsatsämnen som dagens elever nog inte med lätthet skulle ta sig an: ”Rengöring i hönshuset” eller ”Ute på kräftfångst”. Lite enklare skulle det kanske gå med rubrikerna ”Midsommar på landet” eller ”När far och mor voro borta”. Att första världskriget härjade i Europa återspeglades också i undervisningen, där eleverna kunde få reflektera över ämnen som ”Hur föreställer du dig soldaternas liv i en nutida skyttegrav?”.
De flesta eleverna var duktiga på att skriva och stava. Men många hade lång väg att gå till skolan och naturligtvis var det olika ställt med familjernas ekonomi. Det kunde därför, ända in på 1870-talet, hända att elever helt enkelt stannade hemma för att de inte hade skor att ta på sig när snön kom.
Trots att disciplinen i skolan var hård var det ändå sparsamt med bestraffningar. Ofta räckte det med att läraren viftade med sin respektingivande pekpinne för att eleverna skulle sitta som ljus. Att smygröka, även på fritiden, kunde dock få värre följder. I värsta fall kunde man bli relegerad (avstängd). Berättelserna vittnar dock också om mycket engagerade lärare som dessutom var omtänksamma, trots sin pondus.
En profil som lämnade särskilt intryck var magister Carl Persson, som tjänstgjorde i Malmköpings högre folkskola i slutet av 1800-talet. ”Ingen lärare har lärt mig så mycket som magister Persson”, berättar en av dåtidens elever, Marcus Borgström, i skriften Hundraårsminnen.
Persson var fruktad för sin stränghet men han kunde också ”gå med i leken och anföra ett snöbollskrig”, enligt Marcus. Att Persson hade många strängar på sin lyra visar också det faktum att han ensam undervisade i alla ämnen – utom musik och slöjd. Sånglektionerna sköttes av hans fru Carolina, som för övrigt också var rektor för traktens småskollärarinneseminarium, medan slöjden leddes av en vagnsmakare. Det gällde att ta vara på kompetensen i samhället!
Magister Persson anför ett snöbollskrig. Illustration: Marianne Berg-Sipilä.
Nybyggt skolhus år 1910 – med samlad undervisning
Mot slutet av 1800-talet var skolorna väldigt utspridda kring Malmköping. Utöver de centrala skolorna fanns även flera andra småskolor på olika håll. Dessutom var den högre folkskolan åter akut trångbodd. Det var dags att tänka om: Varför inte samla all undervisning på ett enda ställe?
Vid sekelskiftet 1900 kom beslutet att bygga ett nytt skolhus och fyra år senare valdes platsen: Malma boställes tomt (länsmansbostället). Argumenten var att ”markens beskaffenhet där är förträfflig och i närheten finns vattenledning. Där är lätt att anlägga kloakledning”. Så lades grunden till den huvudbyggnad som alltså än i dag står kvar och nu är huvudbyggnad för Europaskolan Malmköping.
Den nya skolbyggnaden invigdes 1910 under högtidliga former. Äntligen fanns skolverksamheten samlad på ett ställe, även småskolan!
Det dröjde dock innan lärarna frivilligt valde att gå på toaletten under skoltid, trots de goda förutsättningarna för kloakledningar. Den lärartoalett som fanns att tillgå var nämligen en torrtoa i en skrubb på tredje våningen i skolhuset, dit nyckeln ofta var på vift. Eleverna fick hålla till godo med utedass på skolgården, där golvet kunde få en frusen hinna kalla vinterdagar. Vad som hände om man halkade där och sedan lät kläderna tina i rumsvärmen, fick en elev erfara enligt en humoristisk berättelse i Här var det! Del 2. (se nedan).
Men givetvis uppskattades det ståtliga skolhuset. Styrelsen månade också mycket om eleverna, med allt från utveckling av lokalerna till krav på bättre uppvärmning. Man förde till och med statistik över temperaturen i de olika rummen kontra åtgången av koks, för att bevisa behovet.
Kampen för kommunal mellanskola 1914
Snart började skolan i Malmköping sträva mot att bli en kommunal mellanskola. Skolan betydde nämligen mycket för trakten, ja för hela länet, då många familjer inte hade råd att sända sina barn till privata skolor eller högre läroverk.
I en kommunal mellanskola skulle eleverna kunna avlägga realexamen på plats i Malmköping. Dessutom skulle skolan då få bättre ekonomiska villkor och därmed kunna anställa fler lärare. Den omtyckte magister Persson hade tyvärr gått ur tiden 1905, något som beskrevs som en stor förlust för skolan. Nu anställdes en ersättare och framöver ytterligare lärare.
Eftersom skolan sedan 1902 var öppen även för flickor, behövdes också en kvinnlig lärare. Valet föll år 1909 på fröken Gurli Carlsson, som utöver en årslön på 1 400 kronor (100 kronor mindre än manliga lärare!) också fick ersättning för bostad och ”vedbrand”. Med båda könen representerade i lärarkåren plus ändamålsenliga nya lokaler (1910) fanns grunden för den nya skolformen.
Men för att få tillstånd att bli kommunal mellanskola krävdes beslut från självaste kronprinsen/regenten och Sveriges ecklesiastikminister; det behövdes med andra ord en Stockholmsresa med personlig uppvaktning av dessa herrar.
År 1914 stod en nervös skolkommitté på perrongen i Malmköping, iklädda bästa kostymerna, med portfölj och väl vässade pennor. Det var dags för Stockholmsresan – och den gav resultat.
I juni upplöstes den högre folkskolan och i augusti hälsades elever välkomna till Malmköpings kommunala mellanskola. En seger var vunnen!
Första realexamen 1915
Den 4 juni 1915 tog de allra första eleverna realexamen i Malmköping. Det var ett mycket högtidligt tillfälle, där de lättade studenterna efter hårda förhör marscherade mot fotografering – givetvis ackompanjerade av musik från regementet.
I examensgruppen fanns också skolans första kvinnliga student: Magdalena Dahlqvist, som förevigades hos fotografen med sina gratulationsblomster.
Flera elever avlade sedan realexamen i den kommunala mellanskolan, står det att läsa i skolans historik. Likaså framgår det att det gick bra att stanna så länge man behövde, för att få tillräckligt höga betyg. Skräddare Malms son Isak var ett exempel, en pojke som tillbringade två år i varje årskurs innan han var nöjd.
Mot statlig samrealskola med djärva initiativ
Redan 1923 ville Malmköping att skolan skulle bli statlig men det kom att dröja hela 24 år innan så blev fallet. Visserligen lyfte till och med Kungliga Skolöverstyrelsen köpingens betydelse med dess ”vackra och sunda läge mitt i Södermanland” men förstatligandet kom ändå att dröja, delvis beroende på de rådande dåliga tiderna med depression.
Hela tiden fortsatte dock skolan i Malmköping att bereda vägen för framtiden. Framför allt borde ännu ett skolhus på området underlätta för möjligheten att bli en statlig skola. Det behövdes särskilt bättre lokaler för kemi och fysik. Frågan var uppe flera gånger men först år 1951 kunde den nya byggnaden invigas.
Genom åren märks även flera djärva initiativ från skolan, som alltid hade utveckling i sikte. Bevis på detta finns i de bevarade räkenskaperna, där man kan läsa om inköp av cykelställ 1923 och försök med radiomottagning 1928 (kostnad: 15 kronor), med upprepat försök året efter.
Från 1946 ombildades så skolan successivt till Malmköpings samrealskola, där realexamen sedan gavs fram till 1970. Ännu ett mål var uppnått!
Centralort med nioårig grundskola
Under 1950- och 60-talen förbereddes skolan för att bli den nya tidens nioåriga enhetsskola, senare grundskola. I olika etapper tillkom om- och tillbyggnader som bland annat medförde ett separat gymnastikhus med simbassäng, ett bibliotek och nya lektionssalar.
Här konkurrerade Malmköping med Flen om att bli centralort för traktens högstadium. Skolöverstyrelsen valde till slut Malmköping, med motiveringen att färre nybyggnader behövdes här än i Flen – och så var ännu en milstolpe nådd i skolans utveckling. Så rullade verksamheten på fram till nästa stora händelse, nämligen förfrågan om en helt ny skola …
Friskolan Europaskolan Malmköping – en efterfrågad grundskola
Hösten 2013 kontaktade ett antal föräldrar från Malmköping den stiftelseägda friskolan Europaskolan i Strängnäs. De undrade om Europaskolan kunde vara intresserade av att starta en grundskola i Malmköping för årskurs 4 till 9. Anledningen var att Flens kommun från hösten 2015 vill centralisera kommunens grundskolor, främst högstadiet, till centralorten Flen.
Friskolan Europaskolan startade 1994 i Strängnäs, med målet att skapa ett europeiskt kvalitetsgymnasium där studiemotiverade elever skulle utbildas till kompetenta yrkesutövare och ansvarstagande medborgare. Detta med fokus på kunskap, trygghet och studiero, där var och en får möjlighet att ta vara på sin fulla potential. År 2008 kompletterades gymnasiet med grundskolan Europaskolan Rogge i Strängnäs – samma typ av grundskola som nu efterfrågades i Malmköping.
Stiftelsen Europaskolan sade ja, och så lämnades en ansökan till Skolinspektionen om att få starta en ny grundskola i Malmköping, från och med hösten 2015. I januari 2015 blev ansökan godkänd och efter ett styrelsemöte var det klart. Nu var det dags att rekrytera lärare! Skollokalerna fick Europaskolan överta från den kommunala Malmaskolan, intill: det anrika skolhuset från 1910. Dessa behövde dock byggas om och rustas upp, ett arbete som skedde under sommaren.
Invigning av Europaskolan Malmköping hösten 2015
Den 24 augusti 2015 invigdes så Europaskolan Malmköping (då kallad Europaskolan Malma) för årskurs 4 till 9. Stiftelsen Europaskolan hade därmed ytterligare en komplett Europaorienterad grundskola, med målet att ge eleverna bästa möjliga grund för gymnasiet samtidigt som de förbereds för framtida möjligheter och utmaningar – både i Sverige och internationellt.
Egna kockar som lagar skolmåltiden från grunden, det blev verklighet hösten 2017. Fram till dess hade eleverna ätit i Malmaskolans matsal. Nu fick Europaskolan Malmköping ett eget tillagningskök, precis som Europaskolans övriga skolor i Strängnäs. Allt med grundtanken att skolmåltiden ska vara en helhetsupplevelse, för både kropp och själ.
Europaskolan Malmköping i dag
I dag (2021) går drygt 300 elever på Europaskolan Malmköping, på samma plats som en gång valdes av skolans pionjärer. Precis som de, fortsätter Europaskolan att sätta nya mål. Förbi är tiden då man behövde uppvakta kungligheter och ministrar i Stockholm.
Nu är skolan en etablerad plats för bildning i bygden, där blicken alltid riktas framåt mot utveckling och möjlighet att göra skillnad – precis som då, vid förra seklets barndom. Cirkeln är sluten.
Vill du veta mer?
Läs gärna mer i böckerna nedan, som innehåller många människoöden och anekdoter från trakten kring Malmköping och skolans historia.
Källor:
Hundraårsminnen 1875–1975. Högre folkskolan, kommunala mellanskolan, samrealskolan, grundskolan”, med texter av Jan Andersson, Kurt Ekelund och Bernt Olsson.
Här var det! Om händelser, platser och personer i Södermanland, av Leif Jacobsson. Del 2.
(Bokkontakt: Leif Jacobsson.)