Blekingegatan 32 av Lena Einhorn

När jag berättade för en bekant att jag läste en roman om Greta Garbo tittade han på mig med höjda ögonbryn och sa: ”Vad är det som är så speciellt med Garbo egentligen? Jag har aldrig förstått hypen kring henne – kan du förklara det?”

Ja – det tror jag mig kunna, tänkte jag, nästan lite uppretad över att denna människa inte förstod Greta Garbos storhet. Vad är det då som gör att vi fortfarande fascineras av ”Den gudomligas” nästan mytiska glöd? Min avigt inställda bekant kanske inte har sett hennes filmer, där hon har en nästan hypnotisk scennärvaro (eller tagit del av hennes spännande livshistoria)? Det är ju inte för inte som det Amerikanska filminstitutet har rankat henne som den femte bästa skådespelaren – genom tiderna.

Greta föddes i Stockholm den 18 september 1905 – som Greta Lovisa Gustafsson. Hon kom från mycket enkla förhållanden – fadern Karl Alfred var renhållningsarbetare och modern Anna arbetade emellanåt som sömmerska. Det var på Blekingegatan 32 på Söder i Stockholm som Greta och hennes två syskon växte upp. Långt ifrån det liv hon skulle komma att leva längre fram – då hon på grund av ett ödets nyck hamnade i Hollywood och senare i New York (där hon dog 1990, vid en ålder av 84 år).

Boktipset_Blekingegatan32I Lena Einhorns roman får vi följa Greta från det att hon som barn växer upp i den lilla enkla ettan på Södermalm, till hennes arbete på varuhuset PUB (som Gretas mor kallar för ”himmelriket) och så småningom hennes studier vid Dramatens elevskola – där hon kom in som 17-åring. När vi lämnar Greta har hon kommit till Hollywood där hon blivit en firad skådespelerska. Man får en känsla av att denna tid kanske inte var hennes lyckligaste – styrd av de stora pamparna och med en känsla av att ha förlorat kontrollen över sitt liv blir inte Hollywood riktigt vad hon tänkt sig.

Hon var som lyckligast under sin tid vid Dramaten – det var här hon träffade klasskamraten Mimi Pollak, som hon inleder en kärleksrelation med, och det var här den store regissören Mauritz Stiller uppmärksammade henne. Detta möte kom att påverka hela hennes framtid – det är nu Greta Gustafsson förvandlas till Greta Garbo och hennes framtid som lysande och odödlig stjärna förseglas.

Lena Einhorn gör Garbo oerhört levande – man kan nästan känna hennes andetag mellan raderna. På ett oerhört skickligt sätt låter hon oss lära känna den mystiska stjärnan och ta del av hennes hemligheter, hennes Jag och hennes liv. Man kan känna smärtan när hon på ett ytterst respektlöst sätt förnedras av regissören Mauritz Stiller eller den passion hon känner för skådespeleriet … och för Mimi.

Greta Garbo träder här fram och blir människa – långt ifrån den schablonbild vi förknippar med henne: den svala, mystiska och folkskygga Garbo – ”Den gudomliga”. Liksom upphöjd över oss andra – dödliga. För det är nog det som gör att Greta fortsätter att hänföra oss, hon är liksom en Afrodite eller en Athena – odödlig.

”Lena Einhorn skriver effektivt och med filmisk tydlighet – man sugs in i berättelsen och lägger den ogärna ifrån sig innan den är slut.”
Östersundsposten

Sofia Engström, lärare i svenska och historia